- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionde årgången. 1931 /
503

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Harald Höffdings filosofi såsom enhetlig tankebyggnad. Av Axel Herrlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Harald Höffdings filosofi

ning av förhållandet mellan det materiella
och det andliga i tillvaron. Då Höffding för
nära femtio år sedan fullbordade sin handbok
i psykologi, behandlade han i dess andra
kapitel de olika lösningsmöjligheter, som yppa
sig ifråga om detta problem, här närmast
med hänsyn till dess tillämpning på
förhållandet mellan människans kropp och hennes
själ. Höffding finner, att varje hypotes, som
räknar med ett orsaksförhållande mellan själ
och kropp, är ohållbar, emedan den råkar i
strid med endera eller med båda av två
fundament, varpå vår naturförklaring vilar,
nämligen tröghets- eller inertti agen samt
energiXsLgtn, lagen att summan av läge- och
rörelseenergi i varje slutet system varken
kan ökas eller minskas. Ur dessa synpunkter
kritiserar han det »dualistiska»
lösningsförsök, som räknar med själ och kropp såsom
två självständiga verklighetsfaktorer, vilka
stå i växelverkan med varandra. Men han
finner sig å andra sidan heller icke kunna
biträda vare sig materialismens eller
spiritualismens, resp. idealismens försök att göra
endera av de båda faktorerna till den
självständiga och fatta den andra såsom en
funktion eller en företeelse därav. Då t. ex.
materialismen antager, att en process i vår
hjärna kan omsättas i en tankeakt, så skulle
detta, anser Höffding, innebära, att summan
av energi i tillvaron i strid mot energilagen
minskades, emedan man icke kan betrakta
tankeakter eller andra psykiska processer
såsom likvärdiga eller ekvivalenta med energi i
ordets fysiska mening. Man kan ej jämföra
förvandlingen av en rörelseprocess i vår
hjärna till »tankekraft» med förvandlingen
av rörelsen hos en maskin till en därmed
ekvivalent värmemängd. Härtill kommer, att
materien själv såsom sådan blott är given
såsom en företeelse för vårt medvetande,
vadan man ur kunskapsteoretisk synpunkt
kan säga, att begreppet medvetande ligger
till grund för materiebegreppet. Men om man
än ur denna synpunkt kan säga, att
idealismen ligger djupare än materialismen, så
te sig dock det andliga och det materiella
som två så djupgående
erfarenhetsmotsatser, att en idealistisk härledning av det
materiella ur det andliga erbjuder väsentliga
tankesvårigheter. Höffding stannar i
undersökningen av förhållandet mellan vår själ
och vår kropp vid den hypotes, som
uppfattar det andliga och det materiella såsom två
i vår erfarenhet givna uttryck för ett och

samma väsen, vilka äro såsom två språk, vari
samma tanke är uttryckt, men som ej kunna
återföras till samma grundspråk. Han anför
även bilden av den konvexa och den konkava
sidans förhållande till varandra i en cirkel.
Detta åskådningssätt betecknas oftast som
den psykofysiska parallellteorien. Denna term
vill Höffding dock ersätta med termen
psy-kofysisk identitetshypotes, emedan den
innebär antagandet av en till grund för
analogierna mellan fysiologiska och psykologiska
processer liggande identitet mellan dem.
Redan hos Spinoza möter ett dylikt
betraktelsesätt, men han fattade samtidigt
tillvarons fysiska och psykiska sida såsom två
lika eviga och väsentliga egenskaper eller
attributer hos verklighetens enhetliga
urvä-sen, »substansen». Däri ser Höffding ett
förhastat metafysiskt antagande.
Identitetshypotesen blir för honom blott en psykofysisk
arbetshypotes, som innebär att vi så långt det
är oss möjligt skola förklara de fysiska
processerna i vår organism ur rent fysiska
processer, de psykiska å sin sida ur rent
psykiska, eventuellt med anlitande av
hjälp-hypotesen om omedvetna faktorer såsom
länkar på de ställen, där vi ej kunna finna de
medvetna föreställningsled, som synas
behövliga för att en viss tankekedja skall bliva
psykologiskt begriplig. Det kontinuerliga
sammanhang, som naturvetenskapen söker
uppspåra i sin orsaksförklaring av materiella
processer, ter sig ock för Höffding såsom ett
forskningsideal vid förklaringen av psykiska
processer ur ett rent psykiskt orsaksförlopp.’
Detta deterministiska åskådningssätt
fasthåller Höffding ännu i sin sista avhandling,
även om han medgiver, att det på det
psykiska området aldrig kan användas »i form
av det strenge Aarsagsbegreb, der
forudsætter exakt Analogi».

I sin behandling av tillvarons psykofysiska
grundproblem erinrar Höffding om Spinozas
tanke, att det psykiska och det fysiska endast
äro två av de egenskaper eller attribut, som i
oändlig mångfald kunna tänkas tillkomma
ur-väsendet, ehuru vi endast känna till dessa
båda. Måste man räkna med denna synpunkt,
så vore det, finner Höffding, lika orimligt
att begränsa världsförklaringsmöjligheterna
till ett val mellan det andliga och det
materiella såsom tillvarons grundnatur, som det
vore att en person, vilken endast känner till
gult och blått såsom färger, ville påstå, att
varje föremål, som icke är gult, måste vara

503

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1931/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free