Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Två översättare. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes E df eI i
Sarkofag från de f örsta årtiondena av 200-talet e. Kr.
G i r g e n t i.
Phaidras amma försöker övertala Hippolytos (1 mitten), som håller styvmoderns brev i
handen. Runt omkring Hippolytos’ jaktkamrater.
aktning framkalla Elof Hellquists
översättningar av Hesiodos och Kallimachos. Ett
stort och betydelsefullt översättningsvärv har
Emil Zilliacus slutfört med sin tolkning av
Aischylos’ Oresti. Det torde i själva verket
vara tvivel underkastat, huruvida något land
har att framvisa en noblare och mera
inspirerad tolkning av klassisk hellensk dramatik
än denna. Denna översättning är ett verk
lika mycket av en insiktsfull filolog som
även på formens stringens och fulländning
aktgivande poet. Som ett led i strävandena att
tillmötesgå en ny tids språkliga krav vid
översättandet av klassiska diktverk kan man
betrakta de tolkningar, som nyligen utförts av
Hjalmar Gullberg och Ivar Harri e.
*
Aristophanes från Athen fulländade med
Fåglarna den hellenska fantastiska komedien.
Den uppfördes första gången vid de stora
Dionysierna år 414 f. Kr. Att den år 1928
uppfördes på Konserthuset i Stockholm har
man alltså först och främst att tacka dess två
lundensiska översättare: Ivar Harrie och
Hjalmar Gullberg. De ha med kräsen smak,
smidig talang och oförbränneligt humör
genomfört sitt allt utom lätta värv. När de
medvetet och konsekvent gestaltat sin
översättning i en stil som har mer än ett drag
gemensamt med den i studentspexet övliga,
synes detta förfarande ha varit det allra
lämpligaste. Om någon tål vid och står rycken
för dessa anakronismer, halsbrytande vitsar,
språkliga saltomortaler, parodier och
anspelningar på aktuella förhållanden, är det väl
Aristophanes. De burleska partierna i denna
muntra och luftiga komedi kontrastera bjärt
mot de i ordets strängaste mening rent och
purt lyriska inslag, som Aristophanes så
generöst slösade med i detta verk. Måhända
är den poesi, som genomströmmar denna
komedi, den mest hänförande som sett dagen
i Hellas. Den kunde i sin grace och lyftning
gott uthärda en jämförelse med En
midsommarnattsdröms lyriska feerier. Hur väl
denna beundransvärda poesi kommer till sin rätt
i sin svenska dräkt, därom må följande
Recitativ ge en föreställning:
Så lyft edert hjärta, ni människoflarn,
till Fåglarna, Eros’ bevingade barn!
I oss ha ni gudar för sommar och höst
och vinter och vår. I vårt duniga bröst
det klappar ett faderligt hjärta för er.
Vi gömma oss ej, fast vi äro förmer
än Zevs, i ett enskilt olympiskt gemak.
Vår tronsals kupol är himmelens tak:
från buskar och trädkronor sprätta vi ned
till er, intill sjunde och åttonde led,
vad helst ni begära: ert dagliga bröd,
en trogen maka, ett ålderdomsstöd,
och livet igenom en sommarsäsong
av solsken och lycka och sång!
506
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:07 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1931/0556.html
