Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Två översättare. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes Edfelt
La F o n t ain e hyllas av djuren. Kopparstick efter J.-B. Ond r y.
Titelplansch i folioupplagan av Fables de La Fontaine. Paris lyss—jç.
vill man föreställa sig Euripides’ diktion
strängare, kärvare och mera viril, än vad
denna översättning ger vid handen; gärna
hade man sett, att originalverkets struktur
avtecknats med hårdare linjer. Dessa
reservationer skola emellertid inte undanskymma
eller åsidosätta denna tolknings många och
stora förtjänster. Visst är, att denna
översättning har en förnäm, mjuk och ren forms vikt
och värde. Den dämpade diktionen, det klara
och osökta ordvalet, den rytmiska och fasta
byggnaden vittna tillfyllest om översättarens
kvalifikationer för den svåra uppgift, varmed
han givit sig i kast. Vad man som särskilt
förtjänstfullt ville framhålla i denna översätt-
ning, är det inspirerade, osvikligt säkra
återgivandet av de körpartier, som denna
upphöjda tragedi om ödeläggande passioner, om
vilsna frågor efter mål och mening, ont och gott,
försyn och slump i rik måtto rymmer:
Visst kan väl tron pl försynen, närhelst av min
själ den anammas,
förjaga sorgen.
Men hoppet som gycklar mig kunskap,
sviker så fort jag betraktar, vad människor lida
och handla.
Vi kastas från ett till annat
i tvära krökar hit och dit,
som dömdes vårt släkte att irra
på vägar utan mål.
508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
