Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Funktionalistisk trosbekännelse. Av Hakon Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fu n k ti ön al is ti s k tr o s b ek änne Is e
Av Hakon Ahlberg
M EN RÖRELSE har de förkämpar
den förtjänar, så är den svenska
funktionalismen försedd med vederhäftig borgen. Till
en rad av våra bästa arkitekter ur relativt
yngre generationer ha slutit sig några av våra
mest begåvade konstskriftställare. I
funktionalismens tecken har bildats en hel ny skola,
där teoriens och praktikens män närmat sig
varandra, så att det knappast längre existerar
någon markerad gräns; teoretikern
uppehåller sig med förkärlek — och även med
sakkunskap — vid de svåraste
praktiskt-ekono-miska problem, och den praktiskt utövande
arkitekten byter — när ban finner det
behövligt — sitt ritstift mot fountainpennan eller
skrivmaskinen. Just på grund av sin
bundenhet vid komplicerade tekniska och
praktiskt-ekonomiska problem har arkitekturen —
åtminstone den aktuella byggnadskonsten —
hittills i allmänhet undvikits av
»konstdoktorerna», medan de »fria» konsterna blivit
föremål för en omfattande
skriftställarverksam-het. Av alldeles samma anledning har
emellertid arkitekturen nu med ens blivit den
centrala och mest omhuldade uppgiften för
den modernt inriktade konstteorien.
Samtidigt har arkitekten, som kämpar icke blott
för en ny form utan för en helt ny
uppfattning av problemet arkitektur, känt behov av
att närmare förklara sig inför den brist på
förståelse, hans strävanden möta hos
allmänheten.
På så sätt har vår hittills alltför fattiga
svenska arkitekturlitteratur inom några få
månader riktats med icke mindre än trenne
var för sig vägande verk. Det är
naturligtvis Stockholmsutställningen som varit det di-
rekta upphovet till denna plötsliga
fruktsamhet, men den verkliga orsaken är den
teoretiska spekulationens ökade betydelse för det
praktiska arbetet. Arkitekten har hittills
varit huvudsakligen empiriker, han samlade
gångna generationers erfarenheter, ökade dem
med en större eller mindre portion ur egen
fatabur och löste, i bästa fall icke utan
skicklighet men rätt godtyckligt, sina problem. Mot
detta förfaringssätt ställer vår tid upp kravet
på mera exakta metoder; det syntetiska
arkitektarbetet skall föregås av en ingående
analys av alla de olika problem som det berör.
Storindustriens tekniskt-vetenskapliga
arbetsmetoder måste tillämpas även inom
byggnadsverksamheten. Härmed har en definitivt ny
epok i arkitekturhistorien börjat.
Är det tillfälligheter eller en omsorgsfull
regi som länkat de tre böcker vi här tala
om till en sammanhängande kedja? Alltnog:
de uppträda i en inbördes ordning som till
en regelrätt och väl beräknad attack.
Näsström, den djärve och överdådigt skicklige
fäktaren, gör första framstöten, och hans
angrepp är ägnat att förbrylla motståndaren.
»Svensk Funktionalism», vad är det annat än
svensk tradition, ursvensk känsla för den
osminkade sanningens moraliska värde! Är
det icke alltså funktionalisten som i våra
dagar med största rätt kan göra anspråk på att
vara den sanne vårdaren av sitt lands bästa
traditioner i byggnadskonsten? I sanning
förbryllande, ett skickligt trolleri, utfört med en
oemotståndlig bravur, skenbart oklanderligt
(men naturligtvis grundat på
fingerfärdighet?). Och dock mera än ett trolleri, mera än
fingerfärdighet — en sanning uttryckt i para-
Gustaf Näsström : Svensk funktionalism. Natur och Kultur.
Gotthard Johansson: Funktionalismen i verkligheten. Albert Bonnier.
Gunnar Asplund, Wolter Gahn, Sven Markelius, Gregor Paulsson, Eskil Sundahl och
Uno Åhrén: acceptera. Bokförlags a.-b. Tiden.
UO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
