Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Nathan Söderblom. Religionsforskaren och den ekumeniske kyrkofadern. Av Gustaf Aulén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Au I è n
Staby prästgård i Heliga Trefaldighets församling vid
Uppsala.
Det var icke den ängsliga defensivens
anda som talade. Det var i stället
frimodighetens erövraranda. Teologien behövde
minst av allt tigga om att få behålla sin
plats i vetenskapernas samfund, och
kyrkans män borde å sin sida ej med ängslan
utan med’ öppen frimodighet möta
forskningen: »jag kan tryggt, av egen
erfarenhet, säga till eder: ej mindre
vetenskap, utan mer vetenskap, djupare
verklighetssinne, allvarligare granskning, ty då
kommer ny klarhet och med ny
ödmjukhet ny styrka». Det hela var som en
elektriserande fanfar —- och den väckte livlig
genklang i unga sinnen. Så skapade
Söderblom redan från början av sin
profes-sorsgärning, efter en tid av hårt tryck och
ohemtrevligt gråväder, en trivsam
atmosfär åt det teologiska forskningsarbetet.
Det som skapade denna var naturligtvis
icke bara de programmatiska orden, utan
framför allt den sprudlande vitaliteten i
hans arbete, hans upptäckaregåva, hans
idérika uppslag, hans smittande
forskar-glädje.
Söderblom började sitt vetenskapliga
arbete under en tid, då den allmänna och
jämförande religionshistorien började till-
draga sig intresset. Han ville naturligtvis
vara med där man höll på att röja ny
mark. Så grep han sig under Paristiden
raskt an med verket och offentliggjorde
på franska några religionshistoriska
avhandlingar, som huvudsakligen rörde
par-sismen. Men Söderblom var aldrig enbart
religionshistoriker, han var alltid
samtidigt teolog i egentlig mening: hur starkt
hans intresse än fångades av de olika
ickekristna religionerna, så kretsade detta
dock först och sist kring utforskandet av
kristendomen. Den professur, som han
erhöll i Uppsala, professuren i »teologiska
prenotioner och teologisk encyklopedi»,
var som skapad för honom. Den vet snart
sagt icke av några gränser och tillåter
därför sin innehavare att arbeta på de mest
skilda områden inom
religionsvetenskapens vida fält. Och Söderblom utnyttjade
detta privilegium till det yttersta. Han
dvaldes icke bara inom de icke-kristna
religionernas brokiga värld, han rörde sig
lika fritt på de mest skilda fält inom den
egentliga teologien. För hans
universalitet var i själva verket intet religiöst
främmande.
Men Söderbloms universalitet skulle
516
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
