- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionde årgången. 1931 /
541

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Fransk genombrottskonst under nittonhundratalet. Av Ragnar Hoppe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fransk genom brottskonst ti n d e r nittonhundratalet

Georges Braque. Nature morte.

Nationalmuseum. Gåva av Föreningen för fransk och svensk konst.

gick honom i blodet, men det blev dock
bekantskapen med Picasso som kom att
spela den avgörande rollen för hans
utveckling. När nämligen hans vän Picasso
omkring 1907—1908 bryskt lämnar sina
figurkompositioner i rosa och övergår till
den geometriserande stil, ur vilken
kubismen skulle födas, blir det Braque som
följer honom med den finaste smaken och den
mest personligt präglade logiken.

Braque har icke spanjorens heta och
lidelsefulla oro i blodet, han är en äkta
fransman, logisk, måttfull, förfinad, en
arvtagare till de förnäma traditionerna
från Chardin och Corot.

Han har under många år nästan
uteslutande målat abstrakta kompositioner
med nature morte-motiv. Gång på gång
har han återvänt till samma ämnen,
spelkorten, tidningen, fiolen, som ban varierat
med en utomordentlig känslighet och
fantasi, och som givit honom alldeles nog för
att utveckla en fenomenal förmåga av rent
piktural skönhet. Det statiska momentet
framträder med en särskild styrka hos
Braque, vilkens bilder nästan alltid skänka
åskådaren en känsla av lugn och harmoni,
av vila i sig själv. Braque höll sig till en
början till en ganska lågstämd skala av

dominerande grå, svarta och bruna
klanger. Sedan ljusnade hans palett något med
toner av ljusblått, vitt och blekt gult.
Under de senare åren har ban även dragit in
varmare färger i sina numera även till
omfånget större kompositioner, men det
förefaller mig som om han alltjämt ännu
skulle behärska den kalla tonskalan på ett
finare sätt än den varma. Omkring 1920
lämnar Braque den geometriska kubismen
bakom sig och övergår till en friare,
subjektivt betonad planstil, i vilken han tar
upp modifierat realistiska motiv. Så t. ex.
figurkompositioner med naket, fruktmotiv
och även landskap. Under de allra sista
åren har han även målat några mariner,
vilka genom sin stränga hållning och sin
sensibilitet föra tanken till Seurat.

Genom honom fick man stifta
bekantskap med en konstnär, som på en gång
var radikalt ny och gammaldags förfinad,
och vilkens utveckling i allt präglades av
den måtta, den smak, som vi förbinda med
våra begrepp om det bästa i den franska
konstkulturen.

Fastän Fernand Léger (som är född
1881) också är kubist, framstår ban i
mångt och mycket som Braques konträra

541

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1931/0595.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free