Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Om svenska fåglars flyttning. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bruno Liljefors. Kråkor. 1891.
Göteborgs Museum.
Om svenska fåglars flyttning
Av Einar Lönnberg
TAN TVIVEL har fåglarnas
flyttning sedan urminnes tider varit föremål
redan för naturfolkens iakttagelser och
undran. Skälen härtill voro av olika slag. Många
fåglar spelade ju en viktig roll i folkens
hushållning, och fåglarnas; bortflyttning
och återkomst var därför betydelsefull. På
samma gång voro dessa fenomen tecken
till årstidsförändringar. Vissa fågelarters
återkomst om våren eller bortresa om
hösten har hos de mest olika folk på norra
halvklotet varit betraktade som en
osviklig almanacka. Flerstädes har man t. o. m.
givit årstiderna namn efter dessa
fåglarnas periodiska rörelser. Även hos oss
skattas ju vissa fåglar högt såsom vårens el-
35 — Ord och Bild, 40:t årg.
ler sommarens budbärare, t. ex. vipan och
storken i Skåne, lärkan, staren, sädesärlan
och svalan i olika delar av landet och
kråkan i övre Norrland.
Den förste, så vitt vi nu veta, som
sökte vetenskapligt avhandla fåglarnas
flyttning, var Aristoteles. I sin
naturalhistoria omtalar han, att många måste vid
tiden för höstdagjämningen vandra från
kallare länder för att fly undan vintern,
men vid vårdagjämningen återvända från
de varma länderna för att undgå solens
glöd. En del flytta ej så långt, men åter
andra, såsom t. ex. tranorna, mycket långt,
i det att de komma från de skytiska
slätterna och flyga till sumpmarkerna ovan-
545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
