Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Om svenska fåglars flyttning. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Einar Lönnberg
o
komma inom fyrarnas ljuskrets, så att det
ofta kan inträffa, att några
besinnings-löst störta mot fyrlyktornas glas och
dödas. Andra lockas att kretsa runt fyrarna,
tills de av mattighet falla i havet och
omkomma eller möjligen kunna hopsökas på
klipporna följande morgon. Genom att
sammanställa uppgifterna om de sålunda
stupade fåglarna kan man erhålla en viss
kännedom om tiden för de funna arternas
flyttning. I några länder, t. ex. Danmark,
är studiet av fyrarnas offer väl
organiserat, och en redogörelse utarbetas årligen
härom. Det måste dock erkännas, att den
kunskap, som på dylikt sätt erhålles,
ehuru i och för sig intressant, är rätt
bristfällig och ofta beroende på tillfälliga
omständigheter, framförallt vädret under
flyttningstiden, och de fåglar, som flytta
om dagen, komma ej med i räkningen.
Det visade sig sålunda alltmera tydligt,
att man för att nå en mera exakt
kunskap om fåglarnas flyttning måste söka
att få veta något om den enskilda
individens förhållanden, ej blott en utan flera
gånger. Detta kunde ej ske annorlunda än
genom att förse dem med ett märke, på
vilket de sedan skulle kunna igenkännas, om
de återfunnes. Det första försöket till en
sådan märkning, som är känt, gjordes i
mitten på 1700-talet av den tyske
naturforskaren L. Frisch. Visserligen var det
ej hans avsikt att därmed utröna några
flyttningsvägar, utan han märkte svalor
med röda silkestrådar för att få reda på,
om svalorna tillbragte vintern i vattnet
eller ej. Gjorde de det, borde nämligen
den röda färgen hos silkestrådarna vara
urlakad, vilket dock visade sig ej vara
fallet. Sedan den tiden ha upprepade gånger
i olika länder gjorts försök med märkning
av fåglar. Ehuru ett eller annat resultat
av intresse vunnits härigenom, var dock
ingen av de använda metoderna fullt
praktisk. Det var först 1898 som den danske
lektorn H. Chr. Mortensen efter några
förberedande försök på ett lika enkelt som
sinnrikt sätt löste märkningsproblemet.
Han gjorde nämligen av aluminiumband
ringar, som försågos med instämplade
nummer och adress. En dylik ring
sattes sedan kring ena benet (tarsen) på den
fågel, som man ville märka. När sedan
en på dylikt sätt märkt fågel blev
skjuten eller på annat sätt anträffades, kunde
upphittaren underrätta ringmärkaren, som
därigenom fick ett ovedersägligt bevis på,
vart fågeln i fråga hade flugit.
Mortensen erhöll mycket snart synnerligen
intressanta resultat av sina ringmärkningar,
och detta gjorde, att man inom kort i
olika länder såväl i Europa som i
Nordamerika följde hans exempel. För
närvarande ringmärkas många tusen fåglar, och i
flera länder finnas av resp. stater
understödda eller av sällskap och enskilda
personer underhållna ringmärkningscentraler.
De första ringmärkningarna efter
Mortensens system här i Sverige gjordes
1911 och 1912, då Göteborgs Biologiska
Förening bekostade ringmärkning av
fjäll-vråkar i Lappland. De båda följande åren
märktes av samma förening fisktärnor
samt från 1922 även andra fåglar. 1913
erhöll Naturhistoriska Riksmuseets
ver-tebratavdelning ett anslag av stiftelsen
Lars Hiertas Minne för anskaffandet av
ringar och har sedan årligen med tillhjälp
av intresserade medarbetare i olika delar
av landet ringmärkt ett mycket stort
antal fåglar av olika arter, i den mån de
begränsade tillgångarna tillåtit. Till en
början ledde numera docenten Rendahl
Riksmuseets ringmärkningar, men under
krigsåren och de närmast följande
erhöllos endast några få rapporter om i
utlandet återfunna fåglar. Sedan mera ordnade
förhållanden åter inträtt ha däremot många
utmärkt intressanta resultat vunnits,
varom något skall nedan anföras.
Riksmuseets ringar bära inskriften:
»Riksmuseum, Stockholm» samt en serie-
550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
