Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Tor Hedbergs diktning. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Hedbergs diktning
nande av flera detaljer ur den åldrande
mästarens biografi. Styckets titel
förlägger tyngdpunkten till sonen Titus’
person, som plågas under trycket av sin fars
storhet, men det betydande i dramat är
obestridligen porträttet av den gamle
mästaren själv. Det är hållet i ett slags
verkligt rembrandtsk klärobskyr, som är av
tvivelaktig dramatisk verkan, men
förlänar skådespelet en egenartad och stilfull
skönhet. Tor Hedberg lyckades här med
det, varmed han misslyckats i Mikael, att
ge ett övertygande intryck av geniet i dess
storhet och ensamhet.
Tor Hedberg var — kanske i främsta
rummet — det nordiskt bundna lynnets
diktare, och hans dikt liar själv en prägel
av bundenhet. Det finns tecken på att han
starkt känt den otillfredsställelse inför sitt
verk, som väl varje konstnär erfarit,
klyftan mellan vilja och kunna, mellan tanke
och ord:
En tankes lik är ordet, som blev skrivet.
Var är dess skönhet nu? — Vad bitter ironi!
Dess jubel blev ett skratt, dess sorg ett skri.
När skola livets bryggor bliva funna
emellan det att vilja och att kunna?
Skall aldrig verket tankens urbild nå,
dess tröga blod av känslans pulsar svalla?
Endast i enstaka fall fann Tor
Hedberg det helt spontana, omedelbara
konstnärliga uttrycket för sin tanke. Men
summan av hans verk imponerar, liksom dess
mångsidighet. Man må komma ihåg, att
vid sidan av Hedbergs diktning ligger
även hans litteratur- och konstkritiska
skriftställarskap, allt präglat av samma
kunnande och vederhäftighet.
Mångsidigheten berodde icke heller hos
Tor Hedberg som i så många fall på
avsaknaden av inre, personlig kärna. Hans
verk håller stånd inför en grundligare
prövning; det äger det inre sammanhang
och den inre enhet, som är kriteriet på en
diktares äkthet.
De ideal, som denna diktning hyllar,
förståelse, humanitet och andlig nobless,
verka kanske i dag bleka och blodfattiga.
Tor Hedberg har själv varit den förste att
påpeka i sina diktverk, att de icke köpas
utan kännbara personliga offer. Men dessa
ideal beteckna kulturvärden, som trots allt
icke böra få ringaktas och förfaras.
I Sånger och sagor ingår en prosadikt
Hökstugan om en man, som byggde sig
en boning på berget, men aldrig lyckades
gestalta den så som han drömt sig den.
Men när döden kom för att hämta
mannen, böjde den sig inför honom med
orden: »Icke skattar jag människorna för
vad de lämna efter sig, utan för vad de
äro.–—- Du är en färdig människa,
och därför gläder jag mig, liksom
skördemannen gläder sig, när han plockar
fullmogna frukter.» Denna saga vittnar om
att Tor Hedberg hörde till de diktare, för
vilka det såsom något ännu förmer än
att vara konstnär står att vara »en färdig
människa».
Ord och Bild har innehållit följande bidrag av Tor Hedberg: 1892. Venedig. Arles, ett
reseminne. 1893. I vintertid, dikter. Scenens ironi. Tolstoys nya bok "Le salut est en vous". 1894.
Narren, dikt. Om individualismen hos Tolstoy. 1893. Maurice Maeterlinck. Havsmannen, novell.
1896. Om dilettantismen inom konsten. 1897. Kärlek, På höjden, dikter. 1902.
Teatersäsongen-1903. Idealen, dikt av Schiller, övers. 1907. Porträttet av Alessandro del Borro och dess mästare.
1920. Dikter av Conrad Ferdinand Meyer, övers. 1922. Fruktblom, Junikväll, Det susar genom
träden, dikter. 1923. Det Thielska galleriet.
Ord och Bild har innehållit uppsatser om Tor Hedberg av Gustaf af Geijerstam (/896J,
John Landquist (1912) och Sten Selander (1922). Dessutom anmälningar av enskilda
arbeten av Hellen Lindgren, Bo Bergman, Fr. Böök, C- D. Marcus och O. Rabenius.
41—Ord och Bild, 40:e årg.
641
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
