Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hembygdens arv. Ett apropå till det nya värmländska nationshuset i Uppsala. Av Gustaf Lizell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G ti s t af L i z e l /
Övre hallen.
tillbaka gående förteckning över
hembygdens söner sträcker sig ända till 1595, och
den äldsta originalförteckningen över
nationsmedlemmar går tillbaka till 1648. Men
nationen har levat under relativt blygsamma
yttre förhållanden, först med några
förhyrda rum på olika ställen i staden, efter
1884 väl i egen gård — det gamla
Oxen-stiernska huset vid Riddartorget, en gång
akademiens sjukhus — men dock i ett hus,
som blott med svårighet låtit sig aptera
som nationslokal.
Det är professor Ragnar Östberg som
nu haft uppdraget att skapa åt
värmlänningarna ett nytt hem, som just skulle
vara från början avpassat därtill och på ett
värdigt sätt ge inramning åt samlade
värmländska kulturminnen och uttryck för den
värmländska karaktären och dess
traditioner. Enligt allas samstämmiga omdöme har
han fyllt denna uppgift på ett lysande sätt.
Kanske träder sanningen av detta
omdöme bäst fram, om jag några ögonblick
får stanna vid vad man brukat fatta som
det för Värmland, dess liv och kultur
karakteristiska och som även genom
Värmlands insats i den svenska kulturen
dokumenterat sig så.
Hembygdens arv är för värmlänningen
släktsägnernas och hemtraditionernas arv.
Det torde icke finnas något landskap i vårt
svenska land, där det lever kring ställen
och bygder och människor en sådan
rikedom av sägner som just i denna provins.
De kunna ibland så överväxa både platser
och släkter, att man kan ha svårt att
upptäcka verkligheten därbakom. Gösta
Berlings saga och kavaljerernas öden äro ju
en sådan vegetation av sägner, som samlat
sig kring en enda bygd med dess centrum
»Lövens långa sjö». Och vad man där
finner räddat åt den skrivna hävden, kan
man ibland på andra håll ännu finna i
levande tradition berättat och omspinnande
platser och socknar med en egendomlig
stämning av halvt dikt och halvt verklig-
644
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
