Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Le Mont S:t Michel. Av Mildred Thorburn-Busck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M i l d r e d Th o r b ur n-B u s c k
av skandinaver är den relativt obekant,
avskild som den ligger från de stora
stråkvägarna. Det storartade
byggnadskomplex som givit staden dess namn är ett
mellanting mellan fästning, katedral och
klosterslott och just i denna sin
sammansättning karakteristiskt för den första
riddartiden. Likt en gralsborg reser det sin
fasta struktur ur berget, vitt synligt på
sin holme ute i bukten, där Kanalens
vatten brutit in mellan Normandies
äpplehagar och Bretagnes skrovliga kust. I
norr, nästan inom synhåll, segla de
engelska öarna Guernsey och Jersey i lä
under halvön med Cherbourg på dess spets.
— En hotande påminnelse om de
längesedan svunna tider, då Englands makt
satt landfast i norra delen av provinsen
och sände ner giriga griparmar för att
fånga in även de andra landsdelarna
under sitt välde.
Men Sankt Mikaels berg var den fasta
punkt, vid vilken de anstormande
skarorna måste vika och falla tillbaka. Ty
sökte man från landsidan sända ut
trupper, hade man blott en kort frist att räkna
med, innan vågorna slogo in över den nyss
torrlagda sanden, hotande att dränka häst
och karl som en gång Faraos här. Även ett
återtåg hade sina risker. Den ständigt
skiftande havsbottnen beredde oväntade
fallgropar, och man kunde befara att gå ner
sig i den leriga sanden. Ännu i dag händer
det i dessa trakter, att en kustbonde på
väg ut efter tång blir sittande med häst
och kärra ute i bukten och ej hinner rädda
sig undan floden.
Från sjösidan kunde en stormning
endast företagas på små farkoster, då inga
större skepp ens vid högvatten kunde
drista sig in i den grunda bukten, som
löper kilometervis ut till havs med ett
vattenstånd på några få meter.
Ingenstädes på det europeiska
fastlandet går tidvattnet till anfall med en sådan
styrka, en så oemotståndlig snabbhet som
just i denna bukt. Under ebb ligger havet
på 12 kilometers avstånd. Vid flodtid
täcker det en yta av 300 kvkm. och stiger
understundom ända till 15 meter. Inom
helt få minuter ser man havet svalla, där
nyss förut »grèven» bredde ut sin gula,
tångfläckiga matta. Världshavens puls,
som så tydligt låter sig förnimma,
skänker en säregen stämning åt livet vid
denna kust. Här lever man ej efter klockan,
man lever efter havet. Och när det
bestämda och likväl ständigt växlande klockslag
är inne, då den hemlighetsfulla kraften
börjar verka därute, blir detta märkbart
i hela samhället. Väljer man då en god
utsiktspunkt, kan man få bevittna ett unikt
skådespel, särskilt om det är springflod
— alltså dagarna närmast efter ny och
fullmåne.
Bort emot horisonten, där oroliga
vågor ständigt bryta vid ebbstrandens
yttersta gräns mot oceanen, tecknar sig med
ens en vit rand. Den växer med otrolig
snabbhet, den nalkas med varje minut!
Snart bildar den överkanten av ett
blå-grönt, lysande band. Då vattnet här ej
har någon bassäng att fylla, intet
hinder att övervinna på den släta, mjuka
bottnen, rullar det ohejdat fram. Nu
urskiljer man i all dess prakt den vita
svallvågen, som ideligt bryter över den
kompakta, isgröna väggen. — Springfloden
är här! Den nyss tigande rymden är full
av svall och brus. Måsarna lyfta
uppfriskade över de sorlande vattnen.
—-Men längst inne i bukten, där Mont S :t
Michels berömda fårhjordar beta i
avvaktan på att förvandlas till pré-salé,
smyger sig tidvattnet omärkligt in bland
de sanka strandängarna. Och Mont S :t
Michel ligger därute, ej längre tornande
sig över den våta sandöknen utan som
medelpunkten i ett fritt svallande hav!
Om man bläddrar i klosterborgens
hävder, skall man finna att den framvisar en
652
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
