- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionde årgången. 1931 /
656

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Le Mont S:t Michel. Av Mildred Thorburn-Busck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mildred T h o r b u r n-B u s c k

även Mont S :t Michel sin Järnmask, om
vilken många legender spunnos. För
svensk publik kan det måhända vara av
intresse, att han en gång utgavs som son
till drottning Kristina och den på hennes
order i Fontainebleau mördade italienske
stallmästaren Monaldeschi. Hit sände
enväldet sina statsfångar, ofta efter anonym
angivelse på personlig order av kungen
— de s. k. »lettres de cachet», vilka fått
en sorglig ryktbarhet. Alla dessa mörka
hemligheter gåvo näring åt folkfantasien
och kommo den att ständigt brodera vidare
på och utvidga listan på Mont S :t Michels
offer och olycksöden, tills man var uppe i
en siffra mångdubbelt större än den i
verkligheten var.

Revolutionen befriade dessa fångar,
men endast för att byta om rollerna och
insätta nya, varjämte man med för tiden
karakteristisk blindhet gentemot kulturella
värden inredde slottet för diverse
industriella ändamål. Ej heller restaurationen
upphävde denna förnedringstid i borgens
historia. Tvärtom blev den nu i sin helhet
till straffort. Praktsalarna avdelades
medelst bottnar i olika våningar. Kyrkans
långhus blev fångarnas matsal, och i
kapell och tvärskepp inreddes en bikupa av
celler, så att man fick plats för 700
fångar. Först mot slutet av 1800-tal et
blev berget slutgiltigt befriat från denna
vanära. Det upphöjdes till Monument
Historique och är med stora kostnader
och omsorger återställt i sitt ursprungliga
skick. —- Och på nytt går vallfärden, om
än under moderniserade former, ej blott
till Mikaelsmässan utan under alla
månader som turistsäsongen varar.

Av kyrkor som draga till sig de troende
finns det två, för att ej säga tre.
Munkarnas stränga katedral i klosterborgen.
Stadskyrkan med sin svarta madonna,
som bär ett lika svart Jesusbarn på armen.
Och slutligen det lilla kapellet på udden
utanför ringmuren, där golvet är täckt av

fromma kopparslantar, som kastats in
genom den ständigt stängda gallergrinden
— en votivgärd vars syfte är mig
obekant. Högst uppe på tornspiran svingar
den stridbare ärkeängeln sitt svärd, som
i ständig bönhörelse av de ex votos, vilka
sedan sekler anropa honom på denna
heliga plats: —- »S :t Michel, sauvez la
France!»

Själva vallfärden till berget, »Mont S :t
Michel en péril de mer» (i havsvåda) som
det fordom kallades, fick genom det
farofyllda läget en säregen tjusning. På
Mi-kaelidagen vandrade tusenden och åter
tusenden över den torrlagda havsbottnen,
där vägvisaren utpekade den enda säkra
stigen mellan de fruktade »lisen»
•—-kvicksandsbältena undergrävda av de i
bukten utmynnande vattendragen.
Sjungande den urgamla Mikaelshymnen tågade
skarorna bort mot den hägrande synen,
och då denna tog fast form och
förvandlades till vallar och torn, drogo de in
genom porten i ringmuren, som vid ebb
låter resenären någorlunda torrskodd taga
sig in i staden. Vid flodtid återigen svalla
vågorna högt upp på den sluttande gatan.

Numera infinna sig pilgrimerna per
järnväg eller bil. Ett litet pustande tåg
ångar ut över strandängarna och vidare
längs den jordvall, som först mot slutet
av föregående sekel ersatte gångna
århundradens ovissa stig. Ett sällskap som
kallar sig »les Amis du Mont S :t Michel»
har som ett av sina önskemål föresatt sig
att avlägsna detta inslag i havsbuktens liv.
Det ser också knappast ut som om det
lilla tåget längre hade någon mission att
fylla. Mestadels går det med tomma
vagnar, medan turistbilar och de franska
resebyråernas bussar i oavbruten följd
avleverera sitt brokiga innehåll på ebbstranden,
som för några timmar förvandlas till en
myllrande parkeringsplats. •— Under
högflod är tåget dock alltjämt enda
transportmedlet. Vid stadsporten får man finna sig

656

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1931/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free