Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Teatermuseet på Drottningholm. En programförklaring och en överblick. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tea term ii seet på Drottningholm
t
Åskåda rrummet och scenen i C. F. Adelcrantz* teatermodell.
Foto. C. G. Rosenberg.
skild. Överväldigande rikt var det
fantasistoff som tillfördes den dikten av
teatrarnas dekorationsmålare, maskinister,
ko-stymordinatörer, aktörer, dansörer och
återigen sist men icke minst deras
musiker. Ännu mer än staffli- och
alfresco-målarna gåvo de sinnlighet och färg och
klang och rytm åt tankens och
inbillningens luftiga byggen. I rampljuset förde
den antika hjältevärlden en på en gång
påtagligt verklig och sällsamt fantasidrucken
existens, och Olympens gudar likaväl som
emblematikens alla med underliga attribut
utstyrda allegoriska väsen drogo med sig
från sin flärdfulla skentillvaro i
kulissvärlden något av teaterns egen
hetsiga sensualism också på sina gästroller i
epos och odediktning. Till och med
lärodikten lånade panacher och paljetter ur
teatergarderoben. Det är bara våra blinda
ögon som icke längre se dem glittra och
vaja där. Dygdeläran i Stiernhielms
Hercules hämtade sin pompösa barockapparat
från drottning Christinas baletter. Och de
rimmade texter Stiernhielm skrev till dessa
baletter själva ge kanske ett bättre bevis
än något annat på den positiva
omvärdering av länge missförstådd dikt som ett
teaterhistoriskt studium kan föra till. De
finna sin bästa kommentar i de Tessinska
kostymbildsvolymerna i Drottningholms
teatermuseum. Från dem tågar ett ömsom
yverboret prunkande, ömsom uppsluppet
gycklande, men alltid manhaftigt
hoverande följe in i Stiernhielms strofer, som rätt
lästa återförvandlas till de yppersta
mästerverk av sinnrikt och karaktärsfullt
målande ordkonst vår äldre vitterhet känner.
Och Bellman, hur indränkt är icke hans
inbillning med synminnen likaväl som ton-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
