Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den återuppståndne Caliban. Av Hans Ruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den åtei’iippståncLne Caliban
sin dom, emedan den frätande och
upplösande kritiken där hör hemma. I
Amerika ha vi behaviorismen, som av ett
studium av djuren väntar klarhet rörande
människan och hennes förhållningssätt;
det kroppsliga livets företräden framom
själslivet betonas, kroppen är rent av
sinnrikare än själen, det gäller bara att förlita
sig på dess instinkter och reflexer: det
är i kroppen, själens maskinrum, vårt öde
avgöres. Också hos Spengler ha djuren
gjorts till förebild. I sitt nya verk »Der
Mensch und die Technik» förklarar han,
i det han förallmänligar en sats hos
Nietzsche, att människan till sin natur är
ett rovdjur, som endast tack vare denna sin
egenskap kunnat göra sig till herre över
naturen och skapa kultur genom teknik.
Men mest talande är i detta
sammanhang psykoanalysen, samtidens mest
omstridda och framgångsrika psykologiska
strömning, som gör front mot ett
konven-tionsbundet samhälles uppdämmande och
tillbakaträngande av driftlivet. Enligt
denna skall den mesta nervositet och
andliga förkrympthet ha sitt upphov i
tuktandet av drifterna. Ge naturen friare
spelrum — så lyder rådet — och ett starkare
och sundare släkte skall växa fram.
Psykoanalysens själsbild har ett speciellt
intresse för oss genom det perspektiv inåt,
mot det omedvetna, den öppnar. En sällsam
lära formuleras här. Inom själva
vetenskapen återupplivas det gamla motivet om
de allvetande mödrarna, sovande djupt inne
i jorden. I vår själs omedvetna kontinent
skola avlagringar av dunkla faser kunna
påvisas, dem ej blott individen och släktet
genomgått, utan t. o. m. det första
spirande livet. Vi finna det uttryckt i något
som blivit ett samlande motiv inom
psykoanalysen: »det omedvetna vet allting».
Det är som ett genljud av Wotans röst
till den sovande Erda, när
psykoanalytikern söker förmå det omedvetna att ge
sina hemligheter ifrån sig. Men en ännu
trognare, om ock fantastiskt formad bild
av psykoanalytikerns tillvägagångssätt ger
oss den finska mytologien. Under tall och
gran någonstans i Norden slumrar
forntidsmannen Vipunen, hos vilken äldre
generationers yppersta visdom tänkes
uppsamlad, släktets erfarenhet koncentrerad.
Väinämöinen, som har behov av några
djupa ursprungsord, bänder upp med ett
järnspett hans käkar, men blir i samma
ögonblick nedsväljd och genomströvar
sedan hans inre i alla riktningar,
undersökande dess doldaste vinklar och vrår,
tills han slutligen väcker honom genom
att hamra och bulta i hans inre och får
honom att tala och röja de sökta
ursprungsorden. Om det är sant som
psykoanalytikern påstår, att människan rår blott
över ett begränsat antal tankestrukturer
eller motiv, som redan i myterna
utnyttjats, så är det säkert att han själv, där
han rotar och snokar i vår undre värld,
står under suggestion av ett sådant evigt,
bakom förlåten verksamt motiv, som
tidigt funnit uttryck i fantasierna om
mödrarna och forntidsmannen Vipunen i
jordens djup.
Vi kunde hopa huru många exempel
som helst på ett sådant sökande efter det
omedelbara och instinktiva i vår tid. Vi
kunde dröja vid konsten. Överallt
eftersträvas närhet till livets omedelbara
ryckningar. Det gäller redan impressionisten,
som vid sekelskiftet hade sin stora tid och
som i ord eller färger sökte fånga de
yttre intrycken i deras omedelbarhet. Han
var en ögats flyktskytt, han gav sig icke
tid att sikta, det skymtade blott för
ögonen, och han tryckte av. Det gäller
expres-sionisten, som med avseende å de inre
intrycken, de bilder och stämningar, som
där strimma förbi, använde sig av samma
metod: det var ofta ett rent själsligt
råmaterial han återgav. Det gäller hans
avläggare i Frankrike, surrealisten, vars
litterära metod är att så vitt möjligt söka
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
