Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Attiska gästabud och attiska bordsvisor. Av Emil Zilliacus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emil Zilliacu s
till kärleksgudens pris. Och därför blir
också, tvärtemot hävdvunnet bruk, den
nyssanlända flöjtblåserskan bortskickad,
så snart dryckesoffren vederbörligen
förrättats och hymnerna till gudens
ära sjungits. Festens efterspel åter,
då druckna nattsvärmare tränga in i
gästabudssalen och gästfritt undfägnas,
hörde antagligen till vanligheten, låt vara
att även det denna gång innebar ett
överraskande moment. Den som bekransad
med murgröna och viol, som stödd mot
en flöjtblåserskas arm och åtföljd av
muntra dryckesbröder anför den första
nattliga invasionen är ingen annan än
Alkibiades, genialiskt slagfärdig och
vältalig trots sitt starka rus.
Att på detta sätt låta samtalet utgöra
det huvudsakliga innehållet vid
gästabuden tyckes för övrigt ba varit ett mål
som man strävade till i de intellektuellt
högst stående kretsarna, enkannerligen
de sokratiska. I en annan av dialogerna
låter Platon sin mästare beklaga sig över
det störande sätt varpå den poetiska och
i ali synnerhet den musikaliska
underhållningen inkräktade på konversationen.
»Därför att de på grund av bristande
bildning ej själva kunna underhålla
varandra under dryckeslaget med hjälp av
sin egen röst och sina egna ord, hyra de
för högt pris flöjternas främmande röster
och dyrka på det sättet upp priset på
flöjtblåserskor och umgås sedan med
varandra genom förmedlingen av deras
röster. Men där sällskapet består av ädla
och bildade människor får man ej se vare
sig flöjtblåserskor eller danserskor eller
harpospelerskor. Nej, de äro i stånd att
underhålla varandra utan dessa narraktiga
och barnsliga upptåg, genom sin egen
röst, genom att i tur och ordning lugnt
och ordentligt tala och höra på, även om
de dricka mycket vin.»1
1 Protagoras. Claes Lindskogs översättning.
»Ädla och bildade människor» i denna
sokratiska mening fanns det kanske inte
något överflöd på ens i Athen; i varje
fall tyckas de »narraktiga och barnsliga
upptågen» fortfarande liksom förr ha
utgjort en betydande beståndsdel i de attiska
gästabuden. Dryckesfester meel samtal
som enda underhållning hörde av allt att
döma till de undantag som bekräfta
regeln. Vid det samkväm som skildras i
Xenophons Symposion — även där är
Sokrates en av gästerna — upptaga
visserligen samtalen största delen av
samvaron men omväxlande med vad man
verkligen kan kalla »upptåg». Först
infinner sig en gycklare, obedd och
ovälkommen, och visar sina konster. Och sedan
uppträder en syrakusan med sin trupp,
bestående av en flöjtblåserska, en
danserska och en kitharaspelande gosse, i
flere repriser och mottagen med stort
bifall ; detta gäller i synnerhet en
avslutande erotisk pantomim.
Detta var en rikmansfest i en villa vid
havet, där värden kunde bjuda på en rätt
så kostsam yrkesmässig underhållning. I
de flesta fall var det väl dock
bordsgästerna själva som drogo försorg om
trevnaden, med bistånd och ackompanjemang
av professionella flöjtblåserskor och
kitharaspelerskor. Hur gick det då till vid
ett vanligt gästabud i Athen? Vilket yttre
förlopp fick i regel ett sådant
symposion ? Därom sakna vi ingalunda
uppgifter och beskrivningar.
Symposion, dryckesfesten,
dryckeslaget, den senare och viktigaste delen av
ett aftonsamkväm, vidtog omedelbart
efter det själva måltiden avslutats,
golvet sopats rent från fruktskal och
matrester samt matborden ersatts med
dryckesbord. Det inleddes med en libation till
Zeus Soter, Zeus Frälsaren, varefter man
till flöjtackompanjemang sjöng en hymn,
en paian, och festkransarna delades ut.
Sedan utsågs ofta en symposiark, en drye-
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
