Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Attiska gästabud och attiska bordsvisor. Av Emil Zilliacus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emil Z i 11 i a c ti s
Två unga män med p sykt er.
själva sjungen bordsvisa — såväl i form
av samfälld sång som i form av
soloföredrag — oupplösligt hört samman med
allt vad dryckesfest heter. Att det ibland
fanns kretsar där det inte ansågs
modernt att sjunga till bägaren bekräftar väl
bara regeln. Det ser nämligen ut som hade
motviljan och föraktet för musikalisk
underhållning, ursprungligen hemma i
filosof cenaklerna, i någon mån blivit en
modesak också utanför dem. I Aristophanes’
Molnen ber Strepsiades, den attiske
iant-patronen, sin son sjunga en bordsvisa.
Men den sofistiskt anstuckne unge
mannen svarar att det är gammalmodigt att
spela och sjunga vid bordet; det är
någonting som kan anstå kvinnorna vid
handkvarnen. Och när han slutligen
fogar sig, föredrar han en aria av Euripides,
ägnad att i hög grad chockera den
gammaldags fadern.
En bordsvisa som i soloföredrag sjöngs
vid symposierna kallades skolion, »krokig»
sång. Namnets uppkomst förklarades re-
dan under antiken på många olika sätt,
av vilka följande torde vara det
acceptablaste. Gästerna avlöste och efterträdde
varandra som sångare icke i den ordning
som de intogo vid bordet. Lyran eller
myrtenkvisten — då alla icke kunde
ackompanjera sig själva, eller då
ackompanjemanget sköttes av en flöjtblåserska,
höllo sångarna ofta en grönskande kvist i
handen i stället för ett musikinstrument
— cirkulerade festdeltagarna emellan
enligt en på förhand fastställd eller
fullkomligt fri följd, eller också fick
sångaren, när han slutat sitt föredrag, själv
utse sin efterträdare. I alla dessa fall
beskrev strängaspelet eller kvisten, under
sin väg ur den ene bordsgästens hand i
den andres, en »krokig» linje, en
sicksacklinje. Vi ha även uppgifter om att
det ibland kunde gå till så, att någon
började sjunga en bordsvisa men sedan
avbröt sig och uppfordrade en annan att
fortsätta, varvid denne antingen tog vid
med diktens ord eller också improviserade
SO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
