Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- Sigfrid Siwertz. Av Artur Möller. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigfrid Siwertz
O m s l a g s t e c k n i n g av Axel Törneman.
får prinsessan och vad som finns kvar av
kungariket.
Det gällde att ta avstånd från ali
sentimentalitet, allt kraftstjälande grubbel och
handfallet främlingsskap i denna värld, sådan den
nu var. En hård, f rostig glädje blev
parollen. Men man glömde mästarens ord: den
som bestiger de högsta bergen, han skrattar
åt alla sorgespel och allt sorgallvar!
*
De flesta romaner äro bara utspädda
noveller . . . Jag har ofta fått anledning att erinra
mig dessa ord av den trettioårige Siwertz.
Tio år hade gått sedan debuten, innan han
gav ut sin första roman, »En flanör», tre år
senare följd av »Eldens återsken».
Ingen av de båda böckerna står som
helhet på höjd med de mästarprov han redan
avlagt i det mindre formatet. Och vid
jämförelsen med den klassiska, helgjutna
»Se-lambs» förefaller nu särskilt »En flanör»
flyktig och lös i strukturen. Men för den som
vill studera eller återuppleva strömningarna,
perspektiven, jargongen i de sista
förkrigsårens Stockholm, är den oskattbar.
Sigfrid Siwertz är född i Akademiens för
de fria konsterna gamla byggnad. Hans alter
ego, kandidat Torsten Gjörloff, är också stolt
över sin äkta stockholmska börd. Han vill
inte tro, att någon inflyttad kan uppfatta
Mä-lardrottningens behag på det rätta, intima,
»snabba» sättet eller förvärva samma fina,
skyddande skepsis. Man måste ha gått som
skolpojke på en stads gator för att verkligen
känna den.
I hans förövrigt nästan fläckfria prosa —
som är mera sammetsmjuk än kristallisk, mera
nyanserad än koncentrerad, överrik på
målande adjektiv, av en mjukt böljande rytmik
som påminner om dyningar på en bred
fjärd —■ möter man också många speciellt
stockholmska avvikelser från riksspråket.
Han låtsas ofta tro att en person kan få röda
fläckar på kindbenen! Han använder med
förkärlek uttrycket hölls (i betydelsen
vistas, uppehålla sig). Likaså, förmodligen
avsiktligt, som, där grammatiken fordrar som
om. Han skriver ibland dit i stället för där.
Om den nära släktskapen mellan
författaren och kandidat Gjörloff är det omöjligt att
ha mer än en mening. Så mycket märkligare
är det att hjälten inte framstår i någon
idealiserad dager. Författaren ser skarpt på
honom. Den unge mannen är estetiskt
njutnings-lysten, men på samma gång kylig, försiktig
och rätt indolent. Hans erotiska liv utmärker
sig inte för någon redbarhet, men företer till
gengäld vissa tidstypiska drag.
Hans hyresvärdinna har en dotter,
svärmisk och anspråkslös, som städar hans rum
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0077.html
