Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den stora färden. Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
y. G. Andersson
annan svensk utanför de politiska
mandaten, en betydande anpart i förtjänsten
om vår goda krigsberedskap under
världskriget. Vi, som under krigsåren
beklagade hans impulsiva aktivism, göra kanske
bäst i att åt framtiden överlämna domen
över denne ridderlige vapendragare för
dem, som till sist blevo de besegrade. Det
förefaller som vi kunna göra detta dess
lugnare, som Hedin själv med äckel över
kulturförfallet allt från 1914 nog i denna
stund känner rätt bittert, att även vårt
neutrala land får med var dag som går
sin fulla anpart av krigsvansinnets beska
frukter.
För en man med Hedins gigantiska
ar-betskrav blevo besöken vid de olika
krigsfronterna med ty åtföljande
Bonnier-böcker, resan kring jorden 1923 och
studierna i Grand Canyon i längden
endast tidsfördriv, åt vilka han visserligen
offrade stundens hela intresse, men som
dock aldrig tystade hans längtan tillbaka
till de öde vidderna. När han så 1923
hade publicerat sista volymen av sitt
vetenskapliga jätteverk »Southern Tibet»,
började arbetskvarnen ropa efter en
tyngre mäld.
Vändpunkten i hans liv kom nu i form
av en belöning för att han orubbligt stått
med Tyskland genom världskrigets alla
skiften. Det tyska folket hade ej glömt,
att Sven Hedin under alla ödesåren var
dess ej blott främste utan också
pålitligaste vän, och det förefanns bland hans
tyska beundrare en vitt utbredd önskan att
förhjälpa den nu nära ålderns tröskel
stående forskaren till en ny upptäcktsfärd
genom det gamla önskelandet Centralasien.
Den geografiske upptäckarens
möjligheter hade vid denna tid revolterats
genom den nya flygtekniken. Byrd
kappades med Amundsen om att nå
Nordpolen genom luften, Wilkins gick lös på
Graham Lands hemligheter, och den stora
internationella sammanslutningen Aero-
arctic bildades för att vetenskapligt
utforska nordpolarområdet.
Sven Hedin hade tidigt insett, att
aero-tekniken lämpade sig minst lika bra för
forskningsarbete i öknarna som i
polarregionerna. Båda dessa landskapstyper äro
fria från det vegetationstäcke, som i de
regnrika tempererade och varma
regionerna beslöja insynen från luften. Men de
varma zonernas ökenländer äro aldrig så
fullkomligt sterila som polarländernas
absolut döda landisytor. Särskilt gömmer
ökensanden på många håll rika lämningar
av forntida kulturer, och dessa halvt
begravda städer, ringmurar, vakttorn och
gamla vägar teckna sig från luften med
en kartliknande tydlighet, som den på
jordytan mödosamt kringströvande
resenären näppeligen kan ana.
Samtidigt som dessa geografiska
upp-täckarplaner med de nya hjälpmedlen höllo
på att utformas, sutto den kommersiella
flygningens ledande män i olika länder och
spände över jordgloben ett nät av
luftpostlinjer.
Steg för steg blevo de nya
trafikflygruterna verklighet, och den högtstående
tyska flygtekniken, som var utestängd från
stora delar av jorden, sökte helt naturligt
att skaffa sig expansionsmöjligheter
österut över Ryssland och in i Asien. I augusti
1926 flögo två junker-flygare, följande
de sibiriska och manchuriska banorna, från
Berlin till Peking, och ett halvår senare
spriddes över världen nyheten om Sven
Hedins stora nya expedition till
Central-asien.
Om jag nu söker att rekonstruera de
krafter, som förde fram detta stora
vetenskapliga företag, är jag på fast mark
endast beträffande ledarens brinnande håg
att ännu en gång få göra en stor
framstöt in i de centralasiatiska ökenländerna.
Men jag tar näppeligen miste, om jag
säger, att det under åren 1925 och 26, då
Tysklands ekonomiska återhämtning än-
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
