- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
70

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den stora färden. Av J. G. Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

y. G. Andersson

inom ett par dar är det väld:ga tåget på
allvar igång västerut genom Gobi.

För att göra det mesta möjliga av den
långa ökenfärden tågar man fram i tre
kolonner, som var och en utför sin egen
kartering: Hedin i centrum, Norin uppe
i norr, bildande högra flygeln, och
kinesen Yuan i söder.

Sakta skrider det långa tåget dag
efter dag västerut genom ökenlandet. Den
16 augusti når man templet Shande-miao,
där Hedin blir liggande ett par veckor i
ett lindrigt anfall av sitt gamla onda,
gallsten, och under tiden företaga några av
hans herrar en tur söderut till den ej
synnerligen avlägsna Gula floden. Den 29
augusti sker uppbrottet från Shande-miao,
och efter diverse äventyr når
huvudkaravanen den 28 september Etsin-gol.

Denna flod var expeditionens första
huvudmål. Från Nanshan-alperna i den
kinesiska provinsen Kansu strömmar floden
i nordlig riktning genom Gobi, tills den i
norra hälften av ökenbältet, ej
synnerligen långt från de sydligaste utlöparna av
Altai-kedjorna tömmer sig i saltsjöarna
Sogho-nor och Gashun-nor. I flodens
vidsträckta deltaland finnas poppelskogar och
goda betesmarker. Här har därför sedan
minst ett par tusen år varit en av
huvudvägarna genom Gobi och en bekväm
förbindelse mellan Altailänderna och de
bördiga dalarna kring Gula floden och dess
tillflöden. Flär blomstrade under
tangut-väldet en stad, som gästades av Marco
Polo och av honom benämnes Etsine. Dess
ru:n, som först utforskades av ryssen
Kos-loff, kallas av mongolerna Khara khoto, den
svarta staden. Det var Hed;ns mening att
här anlägga sin första meteorologiska
ökenstation, och dessutom hade han anledning
att förmoda rika arkeologiska fynd,
förhoppningar som sedan rikligen besannats
genom Bergmans upptäckter.

Vid Etsin-gol uppehöll sig Hedin till
den 8 november. Deltats kartläggning och

utforskandet av dess hydrografi
sysselsatte en del av staben. Bekantskaper
knö-tos med de här boende torguterna, och
antropometriska mätningar företogos bland
dem. Kamelerna fingo vila bland gott bete.
Men viktigast av allt var organiserandet
av den första permanenta meteorologiska
stationen, vilken fick till chef den tyske
majoren Zimmerman med herr Söderbom
och kinesen Ma som assistenter.

Vid avmarschen från Etsin-gol låg den
svåraste delen av ökenvandringen ännu
framför expeditionen. Larson,
karavanle-daren, kände ej denna hårda ökenregion
och han ville ej lyssna till Hedins och hans
kamraters föreställningar, då de bådo
honom att ta med kraftfoder åt kamelerna,
på samma sätt som de kinesiska
handelskaravaner göra, vilka korsa denna del av
västra Gobi på väg till och från Kinesiska
Turkestan. Detta Larsons fasthållande vid
seden att låta kamelerna nöja sig med det
bete, som vägen erbjuder, var naturligt på
grund av hans mångåriga erfarenheter
från de blandade stepp- och ökenländer,
där han färdats längre österut, men här
höll det på att gå illa. Ett efter ett lade sig
de svagare djuren ner att dö, och allt
mindre blev utsikten att rädda karavanen i dess
helhet. I denna bistra och vintriga nejd fick
Hedin också ett nytt svårt anfall av sina
gallstensbesvär, och hans män visade nu
sin varma tillgivenhet mot den avhållne
ledaren, när de turade om att bära honom
på en bår genom öknen. Sjukdomen
tvingar Hedin att stanna över julen vid
källan Sebistei, och ett stycke längre fram
staplas det stora bagaget samman och
vaktas av Larson, medan en flygande kolonn
under befäl av major Heyder och
professor Su P’ing Ch’ang fortsätter västerut
och skaffar undsättning i form av friska
djur och proviant. Den 19 januari 1928
var ökenvandringen slut i och med att
Hedin nådde Mu-ör-go, en plats bebodd av
kinesiska lantmän och ostturkestaner.

70

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free