Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den stora färden. Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
y. G. Andersson
med vars egenartade och nyckfulla
topografi han i sina unga år så ivrigt och
framgångsrikt arbetat, åter förflyttat sig
upp till bäckenets norra del, ej långt från
den av Hedin upptäckta ökenstaden
Loulan. Det låg ju i uppgiftens natur, att
Hedin gärna ville se denna nya fas av
sjöns historia, som i stort sett återfört den
till läget för två tusen år sedan,
registrerad i en exakt kartbild, och detta uppdrag
kom närmast på Norins lott. Han lyckades
också att kartlägga den gamla, under nära
två årtusenden torrlagda »Sandfloden»,
Kum-darja, som åter blivit levande, men
till den nya saltsjön kunde han ej nå fram
på grund av det förbud, som
myndigheterna i Tihua reste i hans väg.
Under dessa förhållanden fattade
Hedin i samråd med sin Pekingkommitté ett
synnerligen djärvt beslut. Han sände
order till sin andre geolog, doktor Nils G.
Horner, och dennes kinesiske assistent,
Parker C. Chen, som sysslade med
glacial-geologiska undersökningar i
Nanshan-alperna i nordvästra Kansu, att de över
Anhsi och Tunhwang skulle, om möjligt
osedda, tränga genom öknen västerut till
Lop-nor och kartlägga sjön i dess nya
gestalt.
Det är rimligt, att Hedin var ängslig
för dessa ungdomar, som han sålunda sänt
ut i en av Asiens kargaste öknar, där de
under fjorton hårda dagsmarscher
varken hade vatten eller bete, och där de
under de fyra månader, som
kartläggningsexpeditionen tog, ej mötte en enda
människa. Tydligt är, att denna färd, där
enligt Hörners i korthuggen lägersvenska
skrivna rapport även den kinesiske
assistenten Chen har sin del i framgången,
skall komma att räknas med bland den
geografiska forskningshistoriens vackraste
sagor.
Bland de mångskiftande
undersökningarna i Etsingol-deltat är det ingen som
så fångat den stora publikens intresse som
Folke Bergmans upptäckt av ett antal
militärstationer från tiden närmast före
Kristi födelse. I dessa ruinhögar träffade
han massor av kinesiska manuskript, mest
brev och militärorder, till stor del skrivna
på trästavar. De första fynden av detta
slag gjordes av Hedin för nära en
människoålder sedan i ruinstaden Loulan, och
Bergmans rika material bildar sålunda,
liksom Norins och Hörners
kartläggningsarbeten vid Lopnor, en vacker
fortsättning av Hedins ungdomsarbeten.
Bergmans till några tusental uppgående
manuskriptfynd hålla nu på att tolkas av
skriftlärda i Peking i samarbete med
professor Karlgren. Redan nu torde det med
visshet kunna sägas, att detta
dokumentmaterial erbjuder stort paleografiskt
intresse, och det bör vidare komma att kasta
ljus över striderna mellan kineserna och
Hsiung Nu, det krigiska ryttarfolket i
Gobi.
Bergman samlade också ett stort
stenåldersmaterial, det mesta från marschen
genom den mongoliska öknen. Ytfynd
i ökenterräng äro alltid mångtydiga, då
de utgöra en anrikning. av föremål från
skilda åldrar. Dessutom utgöres
Bergmans material övervägande av slagspånor
och restkärnor samt för övrigt
stenred-skaper. Keramiken, som i detta fall är det
utslagsgivande, är ej synnerligen väl
företrädd, och man måste därför befara, att
kon-nektionen mellan Östasien och den närmre
Orienten, av vilken man väntat så mycket,
knappt är att söka bland dessa fvnd.
Hedin hade den utomordentliga turen
att kunna i Peking engagera en ung
landsman, doktor Birger Bohlin, som utan
tvekan är den vida bäste att tillvarataga de
fossila ryggradsdjuren., en för denna
expedition ytterst betydelsefull arbetsuppgift.
Dr Bohlin, en lärjunge till vår frejdade
vertebratpaleontolog professor Wiman,
hade på ett förtjänstfullt sätt bearbetat
stora delar av den formrika kinesiska
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
