Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- Sigfrid Siwertz. Av Artur Möller. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigfrid
Siwertz
Torneåtåget. Den befriande Handlingen, som
måste försakas! Åter är det författarens
finländska sympatier och Sveriges passiva
hållning under inbördeskriget som sätter hans
blod i svallning och framkallar ljungande
förkastelsedomar över vad han inte kan
uppfatta annat än som feghet.
I de inrikespolitiska frågorna förhåller sig
Siwertz däremot kyligt neutral, ehuru man
knappt misstager sig på hans högersympatier.
Nästan lika fundamentalt som det borgerliga
elementet hos Siwertz är det akademiska. Inte
blott hjältarna i hans romaner, även deras
kvinnliga moitiéer bli allt mera akademiskt
bildade. Ann-Charlotte Keyser är läkare, och
ouvertyren till kärleksförhållandet mellan
henne och Dankvart är en polemik i
kvinnofrågan. Deras samliv rör sig på ett högt
intellektuellt plan, och det verkar nästan
symboliskt, att första försöket till kroppslig
förening misslyckas av fysiologiska grunder.
En stort anlagd, med viljekraft och
djupt-lodande själskunskap genomförd ut- och
avvecklingshistoria är »Jonas och Draken», låt
vara att den ibland smakar mera vitter
monografi än roman.
*
I pauserna mellan dessa fyra stora
romaner har Siwertz bland annat hunnit med lika
många novellsamlingar. Man får ibland
intrycket att de berett honom en rekreation.
Det måtte ha varit fallet med den friska
muntra Ämbetsmän på äventyr. Latinadjunkten,
som driver till havs, bärgar livhanken på ett
skär med en sjöbod, uppehåller sig med jakt
och fiske och får besök av en barnaföderska
—• det är ett ämne för Siwertz det! Att han
kunde skildra hav och skärgård visste man
förut, men här har han gett ett salt och
il-lusionsfritt bidrag till skärgårdsbornas
karakteristik.
I en mörkare, mera fatalistisk tonart går
Ställverket, som kom inte långt efter
»Se-lambs» och inledes av den märkliga
fantasien »Döden i Toledo», av författaren själv
betecknad som ett försök i de gamla spanska
målarnas stil med ett realistiskt plan och ett
visionärt. Den makabra skräcken hör
egentligen inte till Siwertz’ motivkrets. Han
skildrar gärna livsfarans spänning, som i regel
slutar med modets och rådighetens seger.
Men här är det fråga om värre saker än den
lekamliga döden.
Kristendomen har inte spelat någon fram-
trädande roll i den Siwertzska idévärlden.
Hans filosofi var tidigt färdig med kyrkan
och dogmerna. Hans ledfyrar ha varit män
som Kant, Nietzsche, Bergson.
Men i den gamla högborg för andlig
våldsmakt och fanatism som heter Toledo tränger
sig katolicismen på den nervsjuke konstnären
med fruktansvärd realitet. Och på det
visionära planet föres han inför en
inkvisitionsdomstol och bindes i ett klippvalv med
kallsvettiga väggar och fullt av gamla stelnade skrik.
Alan bär fram en juvelbesatt praktpjäs av
guld och silver och vill trycka den på honom:
det är Stora troskronan. Men den klämmer
hans huvud och vill inte passa. Då ger
kar-dinalinkvisitorn i den Heliga Treenighetens
namn befallning att dra åt skruvarna första
varvet.
Den marterade vänder sig till Kristus,
som hänger på sitt kors med bloddaggig
panna. Och Kristus svarar honom att det är ett
sorgligt missförstånd. »Å det är alltför många
missförstånd. Se bara vad man gjort med
mig. I snart tvåtusen år har jag fått hänga
på detta vidriga kors ...»
I sin senaste novellsamling, Reskamraterna,
som är en av de mest betydande, låter
Siwertz en svensk astronom och en bayersk
Pfarrer göra sällskap till Jerusalem. Den
gamla konflikten mellan tro och vetenskap
blossar upp i tankerika dispyter: professorn
pekar på österlandets stjärnhimmel ut
Andromeda, varifrån ljuset behöver en million
år, och frågar: var blir er lilla tvåtusenåriga
tradition av i allt detta? Men prästen
svarar: världsrymdens hemska oändlighet är en
tankens utsvävning, en symbol för dess
mållöshet, när den överlämnas åt sig själv.
Det oväntade och sällsynta inträffar, att
de ömsesidigt lyckas omvända varandra.
I »Händelser vid en korsväg» visar
Siwertz, att han också kunde ha blivit en
framstående kriminalförfattare, om det roat
honom. »Sam, Beth och bilen» rör sig om ett
par moderna ungdomar i ett mycket modernt
och lytt hus. Il faut ëtre de son temps, är en
levnadsregel som Siwertz tillämpat i sin
alstring. Det är värt att lägga märke till, att
i hela hans väldiga æuvre finns inte en
pas-tich, inte en skiss förlagd till ett annat sekel.
Och det trots hans stilkänsliga kultur, hans
smidiga receptivitet.
En författare som är mån om sitt
eftermäle gör naturligtvis också klokt i att söka
kontakt med framtiden. Inom den genera-
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0125.html
