- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
156

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska röster vid Goethes död. Av Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska röster vid Goethes död

Av R ti ben G.son Berg

JL ÖR HUNDRA AR SEDAN var den
svenska pressen ännu mycket outvecklad.
Visserligen hade dess moderniseringsprocess tagit
sin början med Aftonbladets framträde 1830,
men först under nästa årtionde fick den rikare
innehåll och starkare aktualitet. Det är
därför helt naturligt, att man i de svenska
tidningarna från 1832 endast finner få och
obetydliga notiser om Goethe, då han gick bort.
Utförliga nekrologer förekommo endast i
undantagsfall och gällde då i regel furstar eller
politiskt bekanta män. Inte ens Aftonbladet
hade någon dödsruna över Goethe eller
Walter Scott, vilken likväl var oerhört populär i
Sverige, och endast tidningens extremt
politiska karaktär förklarar, att en sådan samma
år bestods nationalekonomen Jean Baptiste
Say. Hur överraskande det än kan förefalla
oss, voro de knappa omnämnandena av
Goethes död ett vittnesbörd om att den
uppmärksammades i en för dåtiden ovanligt hög grad.

Vid denna tid mottog Sverige icke
kontinental post varje dag. »Hamburgska posten»,
som den kallades, anlände med ungefär fyra
dygns mellanskov till vårt land, och vid detta
tillfälle kom den sista marsposten till
Stockholm den 30 :e med nyheter från Tyskland
»till den 23 :e», och den första aprilposten med
nyheter »till den 27 :e» nådde- huvudstaden den
3 april. Först med denna senare följde
underrättelsen om Goethes bortgång. Den
offentliggjordes samma dag i ett par sydsvenska
tidningar, Helsingborgs-Posten, vars
formulering var:

Weimar, d. 23 Mars. Förliden gårdag afled efter
en kort sjukdom vår store författare, Storhertigliga
Sachsiska Geheimerådet och Statsrådet J. W. von
Goethe, uti dess 83 lefnadsår.

och Göteborgs Dagblad med orden:

Goethe

dog i Weimar den 22:dre Mars, kl. 11
föremiddagen, efter få dagars sjukdom. Han var på sitt
83:dje år, och i sednare tider så rask, att hans
vänner ägde hoppet att ännu länge få behålla
honom.

Ingendera tidningen ägnade den döde
någon ytterligare uppmärksamhet.

Två stockholmska aftontidningar lyckades
få med notisen samma dag. Den ena var M. J.
Crusenstolpes Fäderneslandet, som inledde
ut-rikesnyheterna med dödsbudet: »Dagens
utländska post medför underrättelsen, att wår
tids store Skalde-Kung, Goethe, den 22
sistlidne Martii slutat sin långa, ärorika bana i
Weimar, wid 82 1/2 års ålder.» Den andra var
Aftonbladet, vars hyllning var elegantare
stiliserad :

Den största möjliga förlust har drabbat
Europeiska Litteraturen. Det snille, som i 60 år fört
spiran inom densamma, har lemnat det jordiska,
den 22 Mars kl. elfva förmiddagen. Goethe var 83
år gammal och hade blott någre dar varit opasslig.

Följande dagar syntes liknande notiser i
andra Stockholms- och landsortsblad, inalles
väl ett knappt tjugutal. De smärre bladen
hade naturligtvis inget meddelande. Det
hörde till dåtidens vanor, att tidningarna ofta
förutsatte nyheter som bekanta, även om de
icke stått att läsa i deras egna spalter. Så
även i detta fall: flera blad, som ej med ett
ord omnämnt, att Goethe dött, innehöllo
likväl notiser om hans begravning, vilka skrifter
han efterlämnat o. s. v.

Sveriges enda litterära tidskrift, Heimdall,
var också det enda periodiska organ som
innehöll en självständig biografi över Goethe;
den ingick i numren för den 14 och 24 april.
Författaren var Johan Eric Rydqvist,
Heimdalls redaktör, den sedermera så ryktbare
språkforskaren. Uppsatsen är ett mycket gott
journalistiskt rutinarbete och ådagalägger
förtrogenhet med Goethes författarskap, ehuru
självständiga omdömen saknas och uttrycken
äro mera allmänna an pregnanta. Det kan
vara nog att citera den sista meningen:

Goethe skall tilläfventyrs aldrig — ty Werther
och Götz hafva utspelt sin roll — väcka fanatism,
som Jean Paul eller Byron, eller ens berusa som
Schiller; men den del af läsareverlden, hvilken
råder om sitt omdöme, hvilken ej låter hänföra sig
af ögonblickets svallning och ej behöfver
retningsmedel för att njuta af konsten, — den skall med
stilla vördnad nalkas denne visaste bland skalder,

156

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:25:24 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1932/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free