- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
157

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska röster vid Goethes död. Av Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska röster vid Goethes död

och slägten skola, efter många irrfärder, återvända
tacksamt till honom, som har en lärdom i behåll
för alla, och kan upplåta för dem portarna till den
enkla och rena konstskönhetens tempel.

Längre eller kortare utdrag ur Rydqvists
artikel avtrycktes i flera litterärt intresserade
landsortstidningar, såsom Carl Erik Ekmarcks
Samlaren i Strängnäs den 21 april och Pehr
Säves Wisby Weckoblad den 18 maj. En
kortare självständig nekrolog ingick även i
Pehr David Lombergs Götha Runor den 12
april. Stockholmsposten citerade 25 april
Schellings tal över Goethe i Münchens
vetenskapsakademi. Ett par Stockholmstidningar
— Fäderneslandet den 17 och Nya Argus den
18 april — citerade kuriöst nog ur den
artikel om Goethe, som stått att läsa i
Paristidningen Journal des Debats och som
ansågs författad av Victor Cousin. Redaktionen
av Argus gjorde den anmärkningen, att
ickefranska läsare måhända skulle beundra hos
Goethe vad fransmannen klandrade och
klandra vad han beundrade. — Fäderneslandet
översatte också 8—11 maj en artikel om
Goethe av Johannes Falk ur Blätter für
lit-terarische Unterhaltung.

Två poetiska hyllningar bragtes den döde
skalden, bägge från den stad, där han ända
till 1800-talets sista årtionde hade sina
varmaste beundrare i Sverige, nyromantikens
Uppsala. Den ena lästes i tidningen
Corres-pondenten den 11 april; den var undertecknad
——n, en signatur som flitigt bidrog med
originaldikter och översättningar, bl. a. av Goethes
An die Erwählte (19 mars) och
Frühlingsora-kel (21 mars). Signaturen betecknade den
entusiastiske författaren och kritikern Nils
Arfwidsson. Hyllningsdikten är en lång och
beundrande teckning på distika av skaldens
levnad, verk och rykte; tyvärr kan den inte
sägas inrymma någon högre grad av poesi.
Den andra ingår som slutstycket i tidskriften
Sveas sista årgång, för 1831, vilken
fullbordades först 1832. Den bär överskriften:
EPILOG, då Goethes Iphigenia auf Tauris låstes
af ett sällskap, d. 9 apr. 1832 och har till
författare Anders Abraham Grafström. Det är
en värdig och vacker dikt; jag anför
slutorden :

Hans skaldelif var ej, som mången annans,
Ett glittrande och ytligt rosenskimmer
Ifrån en snart förgången morgonstund.
Det var en lång och herrlig sommardag
Med morgonskyn i guld, med middagshvalf,
I högblå glans, med varma aftonvindar,

Som foro lekande ännu i sunden,
Och skrefvo mången dyrbar skrift på vågen
Med vingens spets, då sena qvällen redan
Deröfver långsamt drog sin mörka slöja.
Nedgången är hans dag, och Sångens Genius
Upptecknar den på sina häfdataflor
Ibland de skönaste, en dödlig njutit;
Ty himlens gunst och jordens lycka fäste
Förenade i den kring Skaldens tinning
En dubbel krans af stjernor och af blommor.
Vi sända efter den ett rördt: Farväl!
Som man tar afsked af en vän, hvars samtal
Förljufvat mången stund och från hvars läpp
Ej mer ett dyrbart ord man vänta får.
Farväl, du Sångarkung! hvem tager opp
Härnäst din fällda spira? Sällan stiger
En sådan Ande ner i stoftets hydda.
En verld förmultnar i din graf — du Ende!
Ack! långa tider skola hvälfva banor,
Och dagar födas, dagar dö på jorden,
Förrn deras öga en natur får skåda,
Så rik, så fullt harmonisk rik — som din.

Från romantikens Uppsala härrör också det
ojämförligt bästa, som då skrivits i Sverige
om Goethe; jag tror icke heller, att det
senare överträffats. Det är den föreläsning
som Adolf Törneros, som docent förordnad
att uppehålla den estetiska professuren, höll
den 5 april 1832. I universitetets diarium
kallas den med akademisk noggrannhet:
Inledning, med speciell hänsyftning på den nyss
inlupna tidningen om Goethes timade död.
Charakteristik af Goethes poetiska
verksamhet. Själva datum för denna föreläsning
överraskar. Goethes död vart ju icke känd i
Stockholm förrän den 3 april på eftermiddagen och
kan då inte gärna ha blivit bekant i Uppsala
tidigare än på förmiddagen den fjärde —
sannolikt dröjde det till på eftermiddagen.
Törneros hade av universitetets rektor
erhållit befrielse från föreläsningsskyldigheten den
2 och 3 april. Förmodligen har han under
månadens första dagar sysselsatt sig med
förberedelserna till den föreläsningsserie om den
estetiska kontemplationen, som han skulle
hålla under april och maj. Den skulle just
taga sin början den 5 april, och säkerligen
har den ytterligt samvetsgranne och
pedantiske Törneros haft inledningsföreläsningen
färdig i god tid. Han måste, gripen av det
oväntade sorgebudet — han »känner sig
hemsk, liksom av en plötsligt infallande
mörk-ning», heter det i hans text —, kastat det
redan färdiga manuskriptet åt sidan och på
kvällen börjat skriva en ny. Med sin fasta
byggnad, sin lugna stil och överlägset säkra
syntes gör föreläsningen likväl ingalunda
intryck av att vara en improvisation. Men
Törneros var å andra sidan så väl förtrogen med

157

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free