- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
166

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Bror Gadelius’ författargärning med särskild hänsyn till diktningens psykologi. Av Axel Herrlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Axel H e r r I i n

lotyma temperamentstypen. Beteckningen för
denna temperamentstyp har sin bakgrund i det
cykliska förlopp, den kretsgång, vari dessa
personligheters själsläge utformar sig, såväl
i lynnesväxlingar av mera alldagligt normal
karaktär, som i sjukligt stegrade former av
med varandra omväxlande tillstånd av mani
(upprymdhet resp. ren exaltation) och
melankoli (tungsinthet resp. djupare svårmod).
De prononcerat sjukliga yttringarna av det
cykloida temperamentet hava av Emil
Kraepelin sammanförts under beteckningen
manodepressiv sinnessjukdom. Utbrotten av denna
sjukdomsart, vare sig de bära svårmodets
eller upprymdhetens prägel, äro om än stundom
rätt långvariga och med stark tendens att
re-cidivera med längre eller kortare mellanrum,
dock så tillvida mindre hotande för den
sjukes framtida hälsa, att de icke draga med sig
det slöhetstillstånd, som åtminstone i flertalet
fall bildar slutdramat i dementia
præcox-patienters liv. Dock möter stundom hos
patienter av cykloid typ vid mera
framskriden ålder en viss förflackning i själslivet,
vilken betingas av en hos dessa patienter icke
sällsynt disposition för arterioskleros eller
åderförkalkning, vilken ock kan angripa
hjärnans blodkärl. En dylik komplikation drabbade
Esaias Tegnér under 50-årsålderns senare
skede, sedan han under sin tidigare
mannaålder haft flera påkänningar av den
manodepressiva sjukdom, för vilken han ägde en
utpräglad disposition. Ty han representerar
det cykloida temperamentet i ej mindre grad
än vad Fröding representerar det schizoida.
Han gör detta på ett mera typiskt sätt,
finner Gadelius, än t. ex. Goethe, hos vilken
schizoida drag icke helt saknas, även om hans
grundstämning är cykloid. I själva verket
kunna ock, såsom Gadelius framhåller,
gränserna mellan normallivets temperamentstyper
vara lika flytande som gränserna mellan de
olika formerna av sinnessjukdom. Dock
karakteriseras i de mera typiska fallen det
schizoida temperamentet av en drömmande
verklighetsskygghet, av en slutenhet och
otillgänglighet hos sina bärare, som låter dem
framstå än som andliga aristokrater, än
såsom bizarra original, med förskruvade och
förkonstlade maner och vurmighet i
tankegången. Där det schizoida kynnet leder till
verksamhet i konst eller diktning, tenderar
det lätt, som Gadelius säger, till en
produktion, vilken ställer ali logik på huvudet, som
den s. k. dadaistiska arten av diktning, eller

till en suveränitet gentemot den givna
verklighetens naturliga gestaltning, vilken
resulterar i expressionismens strävanden att helt
emancipera de bildande konsterna från
efterbildning av naturen. Med den konstlade
originalitet, som på sådana vägar vinnes,
förbinder sig lätt ett för schizofrenien
karakteristiskt maner av stereotyp upprepning av
konstmotiv och skaldefraser.

En helt annan livsinställning möter hos den
cykloida, för mano-depressiv själssjukdom
predisponerade personligheten. Med
öppenhet och hängivet verklighetssinne, säger
Gadelius, deltar den i livet och blandar sig med
sina medmänniskor till båtnad för dessa. Och
han tillägger: »De cykloida och hypomana
(eller lindrigt exalterade) begåvningarna
utgöra mänsklighetens kulturella salt. Ty vad
vore vi alla, genomsnittligt normala, utan
dessa initiativrika och av idéer sprudlande
personligheter.» I huru hög grad Esaias Tegnér
är en representant för denna frodiga
människotyp både i dess mera normala
temperamentläge och i dess sjukliga jämviktsrubbningar,
blir på det fylligaste och mest sakkunniga sätt
klargjort genom Gadelius’ behandling av
Tegnér-problemet.

För mer än två decennier sedan påbörjade
Gadelius studier av det material av brev,
dikter och utkast från Tegnérs sjukdomsår 1840
—1841, som förvaras i Lunds
universitetsbibliotek, och företog sedan under våren 1912
ett par besök vid hospitalet i Schleswig, där
Tegnér under en del av denna sjukdomstid
vårdades av den framstående tyske
psykiatern professor Peter Willers Jessen. Därvid
sammanträffade Gadelius med hans omkring
90-årige son professor Willers Jessen, som
när hans fader var Tegnérs läkare själv var
en 20-årig medicine studerande och ännu
erinrade sig skaldens vistelse i Schleswig.
Därjämte fann Gadelius i hospitalets arkiv
en fullständig följd av biskopinnan Tegnérs
brev till professor Jessen från den tid, då
hennes make av honom vårdades, och som av
Gadelius sedan kompletterats med avskrifter
av Jessens brev till biskopinnan i
Tegnérpapperen i Lund. Dessa aktstycken äro så
tillvida huvuddokumenten rörande Tegnérs
Schleswigtid, som någon sjukjournal därom
ej kunnat återfinnas. Men vad som därmed
möjligen kan anses vara en lucka i
materialet rörande Tegnérs sinnestillstånd under
Schleswigtiden, utfylles i rikaste mått dels av
de i Tegnérsamlingarna i Lund förvarade

166

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free