- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
188

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Prinsessan av Sagan och Gustaf Mauritz Armfelt. Av Alma Söderhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alma Söder hj e l m

Armfelt och hertiginnan av Kurland,
Wilhelminas moder, eller som en tidigare frukt
av Armfelts och Wilhelminas förbindelse.
På psykologisk väg torde emellertid utan
svårighet kunna bevisas, att hon icke är
dotter till Armfelt och prinsessan av
Sagan; breven som finnas i behåll ändra
alldeles påtagligt ton och färg under vintern
1800. Att flickan Wilhelmina eller »Mina»
skulle haft hertiginnan av Kurland till
moder förefaller visserligen inte
uteslutet — namnen hon fick i dopet Gustava
Wilhelmina Charlotta påvisa tydligt
relationer både till Armfelt och den
kurländ-ska familjen. Men allt detta är bara
antaganden.

Hurusomhelst, så tyckes barnets födelse
till en början icke ha förändrat något i
Armfelts förhållande till familjen. Efter
ett kort besök i hemlandet återvände
Armfelt till Tyskland och livet i denna
familjs sköte. Att han vid denna tid
alltjämt var offer för sin lidelse, framgår
mycket tydligt — det var kanske inte
endast de politiska förhållandena i Sverige
som drevo honom ut i Europa igen.
Korrespondensen mellan honom och
Wilhelmina är vid denna tid sentimental,
glödande av kärlek och längtan. Det var
säkerligen inför resan till Sverige och
skilsmässan som det chiffer kommit till, som
finnes i behåll inom Åminne-samlingen
och där nyckeln ges till de siffertal, som
förekomma i breven. Ett av dessa med
siffror späckade brev gives här som prov,
med deras förklaring enligt Armfelts
nyckel. Det är skrivet under Wilhelminas
hemresa från Hamburg:

Omfamna och kyss dina barn från mig —
et rappelie moi au souvenir de ta femme —
ingen är mer hjärtligt och ömt tillgiven dem
än jag. Jag hoppas, att du verkligen tror det.
254 (jag omfamnar dig av hela min själ och
hela mitt hjärta), 80 och 6 (jag och Vava). När
jag kommer till 25 (Bautzen) skall jag sända

dig en alldeles färsk kyss från 80 och’6 (mig
och Vava). 371 (Jag avgudar dig). 344 (Jag
kysser dig på alla ställen). 500 (Jag åtrår
dig). 700 (Jag älskar dig och lägger för evigt
mitt liv i din hand). 500 (Mitt allt på jorden).
Undvik alla 501 (faror) och måtte till 106
(vårt återseende) jag få höra att din 101 (kärlek)
alltid är min skyddsängel. Måtte Gud bevara
dig. Farväl — hur många gånger har jag inte
redan upprepat detta förfärliga ord! Varför finns
det inte ett enda ord, som kan uttrycka vad
jag känner för dig? 80 (Jag) älskar ingen annan
än 100 (Armfelt) och 6 (Vava).

Men det är troligt att hemresan ändå
åstadkommer en förändring i hans känslor.
Visserligen återvänder Armfelt till
Tyskland och till Löbichau, och visserligen
startar han en fantastisk nöjesresa i
början av 1802 till Paris i sällskap med
Wilhelmina och hennes syster Pauline och
bådas män — prinsen av Rohan kunde
säkerligen denna gång vara nyttig med
sina förbindelser inom aristokratien! Men
ur breven till hans hustru och till
andra kan man avlyssna att intresset
börjar slappas. Och när han 1802 antager
den honom erbjudna ministerposten i
Wien och besluter sig för att adoptera de
två flickorna Mina och Vava, är hans
intresse för Wilhelmina säkerligen redan på
retur; han vill måhända genom att övertaga
barnen skilja sin sak från hennes.

Under de närmaste åren kan man bättre
följa förhållandet mellan honom och
Wilhelmina genom deras brev. Armfelt
skriver alltmer sällan, de hetsiga känslornas
tid är förbi, och när han gör det är det
pliktkänslan som driver honom. Men också
Wilhelmina förvandlas, och så
egendomligt det kan låta återtager hon i mycket
tonen från de första breven, till den äldre
vännen och mentorn. Dock: det är bara
sken. Hennes brev äro en ihållande kamp
för att få behålla hans kärlek och
kontakten med honom och med sitt barn. Om nu
också moderligheten härvidlag är den
främsta drivkraften, rör sig kampen dock fort-

188

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free