- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
207

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Polarforskningens värde och berättigande. Av Hans W:son Ahlmann - Johann Wolfgang von Goethe: Den älskandes närhet (Nähe des Geliebten. Weimar, april 1795.) Översatt av Hugo Tigerschiöld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den älskades närhet

så hög grad. Var och en, som sökt sätta
sig in i norsk mentalitet och dess
utveckling under senare decennier, torde erkänna
den betydelse, som först och främst
Nansen och därnäst Amundsen och Otto
Sverdrup genom sina polarfärder utövat.
Det är också otvivelaktigt, att många av
de engelska forskningsresandena i hög
grad bidragit att utveckla den engelska typ
av man, som världen måste skänka sin
aktning.

Vad Sverige beträffar vill jag endast
erinra om den stora betydelse »Vegas»

färd hade. Det ligger nog en viss sanning
i att genom densamma blev Sverige för
första gången sedan hundra år känt
utomlands. Världen fick kännedom om, att det
fanns ett land som hette Sverige, och att
det förmådde uträtta vad som av andra folk
förgäves eftersträvats. Vegafärden
stimulerade också till nya ansträngningar av
den svenska polarforskningen, som hör till
den yppersta som av någon nation
bedrivits, och som otvivelaktigt också resulterat
i några av de bästa avsnitten av svensk
naturvetenskap.

Johann Wolfgang von Goethe

DEN ÄLSKADES NÄRHET

(Nähe des Geliebten. Weimar, april 1795.)

Du är min tanke re’n när solens skimmer
ur havet går;

du är min tanke än när månens glimmer
i källan står.

Jag ser dig när vid vägens krök bland alper
ett stoftmoln hävs,

i nattens djup när än i stigens stalper
färdmannen räds.

Jag hör dig när vid flodens dova brusning
dess bölja slår.

Att lyss till dig, när tyst är lundens susning,
jag ofta går.

Jag är hos dig; hur fjärran än du fore
du är mig när.

Snart sjunker solen, stjärnor lysa, vore
du också här!

HUGO TIGERSCHIÖLD.

20 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free