- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
214

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ernst Didring. Av Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ruben G: s o n Bers:

liga »Vänta bara!». Ungdomsvännen
skrattar: han vet, att han skall få vänta
förgäves.

Åttitalets oppositions- och
indignations-novellistik, i så mycket en direkt
fortsättning av den liberala journalistiken ända
från 1840-talet, har i denna och ett par
andra berättelser fått typiskt uttryck.
Scenerna på ämbetsrummet med
expeditionschefen som försummar sin plikt påminna
om ett kapitel ur »Röda rummet»,
uppfattningen av bildningen som antisocial,
av försvarsväsendet som skyddsvärn för
överklassen (om också med
inskränkningen »bland annat») och tonen över det hela
är »Det nya rikets». Himmelriket är
samma andas barn. Det är en frän satir över
den salighet och de vedermödor, som
förrådsförvaltaren vid kungliga hysk- och
hakverket Josef Öhman upplevde, då han
första gången var inbjuden till Slottet på
kungabal — skäppan mätes full åt det
officiella och konventionella skenväsendet, den
löjliga societetssynpunkten, den groteska
och sterila byråkratuppfattningen.

Som kontraster berättar Didring ett par
dystra livsbilder ur de smås värld —- några
gånger med exemplen tagna från
järnvägsmännen. Hålet i kakan (ur
samlingen Kronans kaka, 1906) skildrar en
loko-motivputsares liv: enformigt, smutsigt
arbete för svältlön. Hålet i den kronans
kaka som han får är för stort. Riksdagen
satte sig på tvärn, när det vart fråga om
löneförhöjning, och riksdagen var staten,
den satt oåtkomlig i skyn. Putsarens
förtvivlan över det »svältens legaliserade
helvete», där han och hans familj förtvina,
ropar på hämnd, men det finns ingen att
kräva ut den av, ty staten är okroppslig
och oanträfflig. Så dör han sin
hungerdöd, och vid graven säger prästen de
vackraste ord om den döde men icke
sanningen om vad som dödat mannen, ty det
hade varit opassande. Missförhållandet
mellan skuld och straff är ämnet för Tra-

san. En blåjacka, en hygglig,
omisstänksam skärgårdspojke, luras att dricka för
mycket på ett dansgille under en
landpermission, blir dömd till arrest, har ett
våldsamt bakrus dagen därpå och blir ursinnig
över korpralens befallning att skrubba
ar-resten. I vredesmod stryker han
korpralen över ansiktet med den våta, lortiga
trasan — det blir krigsrätt och dom: två
års straffarbete. Både denna och flera
andra av novellerna stå högt som
berättarkonst, skildringen är levande och kraftfull,
scenerna åskådliga, dialogen pregnant.
Men de störas icke sällan av reflektioner
och utläggningar, som äro mer än
umbärliga. Det är epokens signatur, tecknad
just som Strindberg brukade göra, en
fa-bula docet, som allra minst tilltalar, när
författaren lägger den i munnen på dem
den gäller.

Man möter Strindberg även i en annan
grupp av Didrings ungdomsnoveller. Utan
ansvar är historien om hur sonen till en
tjuv växer upp till tjuv, därför att allt,
föräldrar, omgivning, erfarenheter,
samverkar till att göra honom oduglig. Det
är inte överklassens fel utan samhällets.
Hund och katt ansluter sig direkt till
»Giftas» och handlar om hur den
kvinnliga arbetskraften, som i stigande antal
tränger in i ämbetsverken, konkurrerar
med den manliga och försvårar eller
omöjliggör för männen att bilda familj.
Strind-bergsk i hela sin uppläggning är också
Fadersglädje: en stackars postmästare,
vars son och dotter och måg parasitera
på den gamle, som mister glädje och frid
och pengar och dör utsugen. Till »Måste»
i »Giftas» är Didrings Gärningarnas lön
på sätt och vis en parallell.

Ett par andra historier ha stannat i
minnet: Sista resan, en livfull och
strålande skildring av ett lokomotiv som utan
förare och eldare rusar i väg för full
maskin och krossas mot en bergvägg-—
lokomotivet är personliggjort som i Zolas

214

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free