Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ernst Didring. Av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ruben G: s o n Bers:
stams hövding och besegrar ammoniterna.
Han lovar Herran att, om han segrar, till
tackoffer bringa den, som först träder
segraren till mötes, när han återvänder. till
sitt hem, och nödgas därför döda sitt enda
barn, den älskade dottern Naemi. Genom
att låta Naemi själv giva sig till offer och
taga sitt liv, fick Didring fabeln att tjäna
den idé, som är grundtanken i snart sagt
hela hans dramatik: nödvändigheten av att
offra sig för något högre än sitt eget jag.
Offret är det största i livet. Naemi går
frivilligt i döden för att rädda sin far från
att antingen låta döda henne för att fylla
det löfte han gett i maktlystnad och hybris
eller bliva straffad som löftesbrytare. Jefta
är en härskare, en stor fältherre; hans
dotter är stor som människa, ty hon söker
icke sitt, hon offrar sin kärlek, sitt liv och
sin kärastes lycka för Israels ledare, den
av Herren korade.
Motivet återvänder i olika gestaltningar
och olika miljöer. Den som offrar sig och
sin lycka är oftast en kvinna. Naemis
prototyp möter redan i Didrings
förstlingsdrama, »Midnattssol». Lappflickan
Sar-git, dotter till den genom nybyggarnas
svek ruinerade fjäll-lappen Nila, älskar en
nybyggarson och avskyr lappen Villax,
som hennes far vill gifta henne med. Trots
sin kärlek, trots alla den älskades böner
lämnar hon honom för att följa sin far
och sitt folk, där fattigdom, olycka och
primitivt barbari vänta henne. Den röst
hon lyder är pliktens, så som hon fattar
dess innebörd. Självoffrerska är också
Tyra Hillert i Valuta (1910), den
sten-rike girigbukens dotter. Hon ser sin
älskade gå under utan att kunna rädda honom,
hon förmår icke väcka en gnista
mänsklighet hos sin far, den beklagansvärdaste
av människor, emedan han aldrig kan giva.
I En moder (uppförd 1911) är
konflikten en helt annan, och offret består i att
göra just den fruktansvärda gärning, som
Jefta icke kunde förmå sig till. Scenen
är Finland under det ryska förtryckets tid
— namnet är dock förtegat. Den unge
Magnus Sibell har slutit sig till
aktivisterna och lands förvisats. Hans moder är
änka, och sonen är hennes enda barn. Hon
bävar för att han skall trotsa förtryckarna
och stanna kvar, men han reser, och
hennes ångest viker. Men lättnaden blir
kortvarig : Magnus kommer tillbaka, han
framträder öppet som trotsare och patriotisk
talare. När hemmet, dit spionerna följt
honom, omringats, vägrar han att söka
rädda sitt liv genom flykten. Av kärlek
begår då modern det tyngsta offerdådet
av alla: hon dödar sin son för att bespara
honom att falla i händerna på de ryska
bödlarna.
Kraften att offra sig blir inte alltid
förbehållen åt kvinnorna. Stigare-Mats
avstår. från »sin rätt», från den hämnd han
föresatt sig att kräva ut, ehuru både
personliga och sociala motiv egga honom;
offret blir i stället hans dotter, liksom
Jef-tas Naemi oskyldig. I Högt spel (1909),
som väl är Didrings originellaste drama
och verkligen nådde internationell
berömmelse, offrar Ivar sig själv för att rädda
från olycka en hel familj, vid vilken han
är fäst med de starkaste band av vänskap
och förtroende. Hans vän Lennart är gift,
och i Lennarts hustru, Signe, förälskar sig
hennes svåger Gunnar så lidelsefullt, att
han till och med önskar broderns död.
Signes koketteri gör krisen akut. Ivar
spelar Lokes roll: han riktar åt den närsynte
Gunnar det gevär, som denne skjuter av
mot en älg, som skymtar på avstånd i
skymningen. Det uppstår emellertid en
misstanke, att det otydliga målet i stället
var en människa; både Gunnar och Signe
ha dåliga samveten, och deras ängslan, att
den skjutne skulle vara Lennart,
underblåses av Ivar. Han spelar ett mycket
högt, ett farligt spel med denna
tillfällighet — livet är rikt på sådana —• men han
vinner spelet. Skräcken driver ut ur Gun-
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
