- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
230

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin - Johann Wolfgang von Goethe: Välkommen och farväl (Willkommen und Abschied. Strassburg 1771.) Översatt av Hugo Tigerschiöld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johann W o If g ang von Goethe

Lagerlöf skulle lyckats med, men knappast
någon mer.

Av vad som här sagts tör framgå att
Gammalrödja inte hör till den
schablonmässiga, sentimentalt tillbakablickande
bonde-novellistiken. Något sådant är ju inte heller
att vänta av Elin Wägner. Det är en modern,
en aktuell bok, fastän aktualiteten inte skiner
i ögonen som en nyfernissad furumöbel. Det
finns ju människor som höra tidens puls bara

i skildringar av stadsdemimond och
proletariat, men den slår verkligen hett nog i dessa
berättelser från det inre Småland. Det råder
emellertid i dem alla full konstnärlig jämvikt,
och detta gör Gammalrödja till en av Elin
Wägners finaste böcker. Man befinner sig i
den inte endast geografiskt utan också
konstnärligt sett i närheten av Åsa-Hanna, det
verk som bäst visar vilken berättare och
hjär-terannsakare Elin Wägner är.

Johann Wolfgang von Goethe

VÄLKOMMEN OCH FARVÄL

(Wälkommen und Abschied. Strassburg 1771.)

Mitt hjärta slog; som raskt till striden
jag stormande i sadeln sprang.
Re’n jorden låg i aftonfriden
och över bergen natten hang.
Som jättar höga ekar drömde
i dimman som kring dalen låg,
där mörkret, som dess vildsnår gömde,
med hundra svarta ögon såg.

Och månen fram ur molnens bingar
stod sömnig som ett disigt ljus,
och sakta rörde sina vingar
en vind med hemskt och ödsligt sus.
Mot tusen skräckdjur, nattens plåga,
jag ställde tusenfalt mitt mod.
Uti mitt hjärta vilken låga,
vad eld i mina ådrors flod!

Vårt avsked huru tungt och öde,
uti din blick låg hjärtats val,
vad kärlek dina kyssar bjöde
och dina ögon vilket kval.
Jag gick, du såg mot marken bara,
stod ensam kvar i tårar böjd —
och dock hur ljuvt att älskad vara
och älska vilken sällhets höjd!

HUGO TIGERSCHIÖLD

230

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:25:24 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1932/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free