Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ny lyrik. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny lyrik
Av Nils Svanberg
—ii. ÖRRA ÅRETS lyriska skörd gav oss
Bo Bergmans Trots allt, ett verk av
mognad och förnyande konst, som jag tidigare
ägnat en anmälan i dessa spalter. Det är
anmärkningsvärt, att samma år kan uppvisa ett
svenskt diktverk, som i vår yngre lyrik och
i sin diktares utveckling intar en mycket
märklig plats: Sten Selanders En dag.
Boken bär med full rätt sitt namn. Den
film-artade följden av livsögonblick hålles
samman till en enhet. Man får en helhetsbild av
en människas och diktares världssyn.
Uppslagens fyndighet, berättelsens fart prägla
denna dikt om en arbetsdag, med
tidningssidornas virvel av associationer, med ständigt
nya intryck i gatuvimlets och arbetets jäkt,
och till slut den förlösande ro, som hemmet
bärgar undan stadens häxsabbat av livskamp.
Och överallt är diktarens reflexion på vakt
— en både intelligent och känslig reflexion,
som varken tröttas eller tröttar i de
skiftande stämningarna och resonemangen.
Vår yngre litteratur visar på en del håll
viljestarka tendenser till problemdiskussion —
delvis i blott alltför programbunden mening.
Sten Selander har lyckats med sin
problemdikt — han är i En dag både aktuell resonör
och konstnär. Här blir det sociala intresset
dikt, därför att det skapat en stark och
inspirerande känsla — den medkänsla som
format denna veka och vädjande bön till allt
mänskligt:
Ni bär ju alla på en brodd
till något vårligt friskt och stort,
en stämma, som vill bli förstådd,
ett dåd, som längtar att bli gjort.
Och har ni blott ert hjärtas nöd
att tyst som offer lägga ned,
så kan den också bli till bröd
att mätta andra hjärtan med.
En annan gång blir »ett bygge vid hörnet»
stoff till en snabb karakteristik av politiska
frågor. Debatten om »generationerna»
kommer också med, och diktarens bekännelse om
sin rotlöshet verkar mera äkta än åtskilligt
som skrivits på prosa om saken. Selander
försvär sig inte åt någon dogm. Han förstår
med den konstnärlige kåsörens förstående.
På ena sidan ges en hyllning åt kulturens
makt och guden med lyra och pilar, på nästa
en trovärdig proletärbild, så en ovanligt
satirisk gestaltning av krass
hundraprocentsvis-dom: »Själsliv — vad gör det för nytta.»
Han suggererar själv fram materialismens
öde rymdvärld med eftertryckligt ödslig
fantastik, men håller till slut perspektivet öppet
till andens värld. Och mitt i stadsbullret
låter han de oförstörbart lugna krafterna göra
tablå med en vision av den arbetande
bonden. Denna mångsidighet blir ej kåserande
uppvisning; det hela är kåseri i god och stor
stil, det är besjälat. Och just det mångsidiga
och livfulla intresset blir skaldens egenart,
en resignerad ödmjukhet mitt emellan
bitterhet och tacksamhet.
Sten Selander, En dag. Albert Bonnier. — Arvid Mörne, Det ringer kväll. Holger Schildt. — Emil
Zilliacus, Templet. Holger Schildt. — Jarl Hemmer, Lyrik i urval. Holger Schildt. — Bertel
Gripenberg, Paul Géraldy Du och jag. Holger Schildt. — Erik Blomberg, Nya tolkningar. Albert Bonnier.
— Einar Malm, Under bar himmel. Norstedt & Söner. — Johannes Edfelt, Ansikten. Albert Bonnier.
— Olov Lundgren, Majnycklarna. Hugo Geber. — Py Sörman, Skuggornas land. Holger Schildt. —
Kerstin Hed, Strömmar mot havet. Norstedt & Söner. — E. N. Söderberg, Under aftonstjärnan. Sv.
Kyrkans Diakonistyrelses förlag. — Harry Martinson, Nomad. Albert Bonnier. — Theo Lundberg,
Mot vidderna. A.-B. J. B. Pleijel.
23I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
