Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Rom och hellenismen. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
Sen r ep u b likan sk tid och
medeltid i Rom.
En genom de nya utgrävningarna öppnad
utsikt från s. k. Riensis hus mot s. k. Fortuna
Virilis tempel och S:ta Maria in Cosmedin
strålande bild av konstnärligt byggda
städer, stora universitet, dikt, penetrerande
vetenskap, vältalighet och konst.
Självständigt verksamma provinser inom denna
rika hellenistiska värld voro i Italien självt
dels de starkt särmärkta etruskiska
städerna i Toskana, dels och framför allt
Neapel—Syrakusai—Tarentum. Det är
det fängslande med de äldre byggnaderna
i Pompeji, att de föra oss direkt in i
ut-markerna kring denna hellenistiska
kulturprovins i Italien. Ofta bortskymmes, att
denna italiska hellenism ej blott i
Pompeji utan även i de etruskiska städerna
fick något av en renässans under freden
efter den romerska erövringen, under ioo-
talet f. Kr. Som 1700-talets och vår egen
tids europeiska odling har sin engelska,
sin tyska, sin franska, sin nordiska aspekt,
så var hellenismen något särmärkt och
artskilt med tillskott och förluster i
Pergamon, i Alexandria, i Syrakusai och
Neapel. Klara källnotiser från omkr. 400
f. Kr. och senare och hela
monumentbeståndet i den kampanska staden Pompeji
betyga, att italikerna i Syditalien
helleni-serades och togo del i denna hellenismens
utveckling på italisk jord. Det är en
särskild och lockande uppgift vid studiet av
hellenismen i Rom att spåra, när
inflytelserna från de olika kretsarna, från
Syditalien, från Pergamon, från Athen självt
hade överhand. Och man må därvid
minnas Strabons klara skildring av hur
Neapel ännu på Augustus’ tid tedde sig som en
hellenistisk stad och beundrades och
älskades som sådan av bildade romare, vilka
ville leva som grekiska kulturmänniskor.
Den äldre romerska historien visar oss
dels långsam kulturell påverkan från
etruskerna och grekstäderna, dels ett starkt,
sovrande och medvetet motstånd mot de
främmande kulturinslagen. Senatens
sedestränga fäder ansågo dem skadliga för
nationens styrka, och samhällets allmänna
konservatism beredde ej det nya några
lättvunna segrar. Men då Rom genom
Hannibalskriget tvangs i direkt och
oavlåtlig kontakt med länderna utomkring
Italien, började, innehållstyngre än
någonsin, kampen mellan välskt och eget,
om-smältningen, beundran, fördomarna,
ny-hetsvurmen och konservatismen.
Den första perioden av den hellenistiska
medelhavskulturens koncentrering till
Tibern börjar med en grupp romerska
aristokrater, vilkas främste man Scipio
Afri-canus var. De förde det nyas talan.
Romerska hären, sådan den utgick ur
Hannibalskriget, var, redan den, en anpassning
till hellenismens krigskonst. I Pompeji —
och sannolikt också i Rom — kan man
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
