Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Rom och hellenismen. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rom och hellenismen
kiska stadsstaterna på 400-talet. Det var
en kapitulation, en självbesinning, ett
uppgivande, hur man vill se det — i varje fall
en förälskelse i ideal som, delvis
åtminstone, måste bli konstlade och hämmande
bojor i de större rörligare förhållandena,
därför att de hämtats från grekernas små
slutna statskretsar och bygder.
Klassicismen blev en konservativ reaktion mot
hellenismen över hela linjen.
Emot det berömda Pergamonaltarets
eller Laokoongruppens svällande
storordighet och patetiska föredrag, emot de
senare Venusbildernas allt kokettare
ef-fektsökeri ställde klassicismen kraven på
återgång till 400-talets behärskade,
högklassiska konst i schematiserad, programmatisk
form. Emot hellenismens retoriska svulst
restes kravet på attiskt rent språk. Mot
djärv radikalism i statslivet sattes
tradition, erfarenhet. Mot fritänkeri och
religiös rabulism blev slagordet »på fädrens
vis» (Kava tcc ttcctqik). Man anknöt till
traditionella religiösa former, ofta med
stämningsfullt återupplivande av gammalt
och fornt.
Vänd blicken mot Rom! Äro då ej en
Cato d. y., en Cicero helt enkelt denna
hellenistiska konservatisms romartolkar ?
Har ej just denna utländska rörelse skapat
en Catos traditionalism? Det vore ej ens
en halvsanning att säga så. Materialet är
torftigt, men det synes mig dock så
tydligt som möjligt, att den sedan urminnes
tider nedärvda, försiktiga, instinktivt
tra-ditionalistiska kulturella konservatismen
och statsbyggarviljan, vars störste man
Augustus är, här mött en besläktad, ehuru
teoretiserande och filosofisk-skönlitterär
rörelse i Hellas’ värld. Har den senare
givit ord och historiskt bevismaterial, så ha
i stället romarna givit naturkraft, mål och
styrka.
Och en romare — som Augustus —
förde därvid med i boet sin nations
realistiska, illusionsfria syn, kloka syn, där
Se 11 republikan sk r o m ar b i l d.
Glyptoteket i Köpenhamn.
de senhellenistiska staternas hellener och
biandfolk lätt förirrade sig i ordsvall och
romantik eller hamnade i en sorts
banaliserad och stereotyp övermänniskoreklam.
En ny anda och handlingskraft kom in
med romarna. Jag upprepar: läs redan
greken Polybios, och se hur han blivit
liksom stålad i Rom. Eller betrakta de
romerska porträtten, som jag nyss berörde.
De bana som sagt vägen till en ny fas
av den hellenistiska porträttkonsten; de
voro kanske ofta gjorda av greker, men
ingen, som något sysslar med dessa saker,
förväxlar hellenistiska och romerska
porträtt eller hellenistiska och romerska
reliefer. Det är ej endast, eller ens
huvudsakligen, att motiven som konstnärerna
avbilda äro nya, — det afskiljande är den
kraftiga, stundom nästan tvära realismen,
som behärskar grek som romare, då de
arbeta inom det romerska statslivets sfär.
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
