- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
254

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Rom och hellenismen. Av Axel Boëthius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Axel Boethius

Romare från Cæsars tid.

Albertinum i Dresden.

Realism, — också här spela emellertid
de stora strömningarna i den hellenistiska
världen in. En snillrik kännare av dessa
tider, professor Ludwig Curtius, har med
full rätt sagt, att väckta till fullt
självmedvetande och litterärt utformade blevo dessa
romerska egenskaper, konservatismen och
realismen, först genom grekernas
inverkan. Utan den äro de överhuvud taget ej
tänkbara i den form vi känna dem. Och
den romerska realismen bryter fram som
världsomformande makt först i olösligt
förbund med den senare stoicismen. Mot
den hellenistiska tidens bullrande
hjältejakt och tro på den egna hellenska
härskarrasens givna överlägsenhet hade
stoicismen ställt sin bekanta negation. Alla,
greken och barbaren, konungen och slaven,
kunna i sin gemensamma egenskap av
människor ha samma del i
världsförnuftet, som styr allt. Allt mänskligt liv har —
osminkat och som det framträder —
samma intresse, är fött för samma stora
republik, där det hos alla i olika grader
förefintliga världsförnuftet skall bringas till
seger. Denna filosofi var som bestämd att

väcka till liv konstnärer med besjälad,
skoningslös realism, för vilka intet mänskligt
var främmande, intet mänskligt behövde
retuscheras eller ställas i en särskild
kategori för att vinna intresse. Man sökte ej
hos sina modeller, som de äldre
generationernas hellenistiska konstnärer, typer, ej
skalden, statsmannen, ej greken, hjälten,
ej det typiskt sköna eller fula; människan
som hon tedde sig var föremål nog.

Sådana strömningar i tiden mötte den
romerska realism, som vi här främst
hänvisat till ett typiskt uttryck för, nämligen
de tidiga, kärva romerska porträtten. Även
det otvivelaktigt äktromerska, urromerska,
som de och andra betydelsefullare
dokument återspegla, fick form och talande
tunga genom mötet med hellenistiska
tankesystem. Åter är det fråga om ett möte
mellan romersk natur, tradition och
karaktär å den ena sidan och en grekisk
filosofisk riktning å den andra, som hade
särskilda förutsättningar att slå an på
romarna; den mötte en besläktad om ock i
Rom mera naturvuxen inställning och tog
även själv påtagligt intryck därav.

Inför denna rika utveckling och dess
komplicerade utbyte lockas — som från
början sagts —• mången till överdrifter.
Än låter man sig bländas — ej under!
-—-av det rika, överallt framträdande
formella arvet från hellenismen och allt
romarna lärde, fick ord för, mottog från
Hellas’ klassiska städer och hellenismens
metropoler. Än tjusas man av
nyupptäckten av den friska romerska kraften, av det
nya i den hellenistiska kulturprovins som
frodades kring den, och glömmer det
hellenistiskas roll vid dess växt till
behärskande makt. Och — jag upprepar det —
det är ju också en av de svåraste bland
uppgifter att vid en arvegång som denna
med något av stoisk-romersk realism utan
förenkling och idealisering fasthålla t. ex.
vid de nya krafter, de sega och starka
men mindre glänsande traditioner, som

254

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free