Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Rom och hellenismen. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rom och hellenismen
marmorväggar? Jag vet knappt något
ädlare ornament. I dessa rent estetiska ting
bringas måhända allra lättast det nya,
fängslande friska romerska i dagen, rent
allmänt — och särskilt, naturligtvis, då det
jämföres med det samtida hellenistiska.
På den hellenistiska, exakta vetenskapens
väldiga fält förmådde dessa generationer
romare ej mycket; det förblev grekernas.
Men i vältalighet och i fråga om
filosofiska essayer intogo åter romarna utan
tvivel med Cicero en verkligt framskjuten
plats under första årh. f. Kr., och
fullkomligt obestridligt synes vara att Cæsars och
Sallustius’ historiska verk voro något av
det bästa inom den hellenistiska
litteraturen över huvud. Också här fängslar den
nya kraften och realismen, den egna
individualiteten och behärskningen, fullödig
styrka utan knapphändighet och utan
svulst. Cicero ger oss rent av ord till
detta i sina teoretiska skrifter om
vältaligheten.1 Han talar där om vissa grekiska
retorers krystade och torftiga
kräsenhet, deras exilitas, nödvuxen genom krav
på traditionellt högklassiskt ordval och
attisk stil. Mot dem ställer han de
svul-stiga s. k. asiatiska retorerna med ordsvall
utan kärna, associationer utan disciplin.
Quid est enim tam furiosum quam
verborum vei optimorum atque
ornatissimo-rum sonitus inanis nulla subiecta sententia
nec scientia. Mellan dessa ytterligheter
springa hans retoriska ideal och — låt oss
medgiva det •—• hans levande vältalighet
fram i dagen, klangfull och rik men med
nobel behärskning och konsekvent
uppbyggnad, en glansfull vältalighet men
som vill något i sak, ej övningsstycken
från retorskolorna. Troligen talade få i
hela hans hellenistiska samtid så som han.
Vi kunde stanna där. Jag hinner ändå
ej ge annat än antydningar om det nya
krafttillskott, dessa generationer romare
kring Cæsar och Cicero, kring Catullus och
1 De Oratore I. 12. 50; Brutus 82. 284.
Aug us te is k marmorstil-
Basilica Aemilia à Forum Romanum.
Horatius gåvo medelhavsvärlden i kraft
av sin bevarade, nedärvda romerska
originalitet och sin hellenistiska bildning. Och
jag understryker än en gång
mångsidigheten och de estetiska sidorna i deras
begåvning, även om vi vid dessa ord om
romarna likväl och till sist dock stanna
inför Cæsar och Augustus. Ty helt
förståeliga bli dessa generationer romares
storhet och varför de kommo att betyda så
mycket, först när man tänker sig in i ej
blott deras förhållande till samtidens
andliga kultur i inskränktare mening utan även
till tidens politiska nöd och den allmänna
samhällssituationen i och utom Italien.
Man har ett intryck av kaos, när man
ser ut över världen vid denna tid. Rom
självt ■—■ man får ej glömma det för de
stora gestalter med självhävdande
behärskning av gammalt och nytt, vi här talat
om — Rom självt, den gamla romarandan
och samhällsdisciplinen syntes hotade av
allt det nya som vällde in över Latium.
17—Ord och Bild, 41: a årg.
25 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
