Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Rom och hellenismen. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
Som något helt förgånget talar Livius om
fornromerska statsmäns manande skuggor,
om Cincinnatus vid plogen. Skalderna
andas ut vid tanke på en tid, då kärv
enkelhet rådde, då ej elfenben och guld,
marmortrösklar från Nubien, grekiska
kolonner med arkitraver från det svartaste
Afrika hörde till det alldagliga i romerska
patricierhem. Romarmaktens egen gamla
form var upplöst. Det ekonomiska, sociala
och kulturella livet omdanades, och de
pessimistiska frågor, som höra dylika
brytningstider till, korsade varandra. Är Roms
skaparkraft slut, sporde generationerna
före Cæsar; det nya, som var i skeende,
skönjde man ej klart; den negativa
analysen av förlusterna övervägde, och
skalder och filosofer tävlade i skarpsynt
jämmer. Romarnas motståndskraft och
förmåga av självhävdelse tecknas i denna
reaktion under till synes förtvivlade
omdaningstider. Och krisen var ej blott
nationellt romersk, den omfattade hela
medelhavsvärlden under denna period av dess
mödofyllda samorganisation. Nationella
organisationsformer brötos ned, ofta
genom exempellös hänsynslöshet från
romersk sida. Lokalt välstånd föröddes, och
det krävdes förvisso en mer än vanligt
snillrik blick för att se vad som föddes
därur: kejsartidens näringsfred och
likformiga organisation av medelhavsvärlden.
Medelhavsvärldens riken äro fyllda av
jämmer, skriver Cicero på ett ställe; vi
kunna ej bära detta; deras vapen motstodo
vi, väldet växer oss över huvudet. Åter,
ehuru närmast negativt, tecknar sig för
oss dessa Cæsargenerationens mäns kraft
att för sig själva klargöra och söka bot
för en till synes fullständigt övermäktig,
fullständigt krossande politisk och
kulturell situation. Söndertrasade, disparata
traditioner, romersk kapitalistisk
hänsynslöshet, som politikerna ej kunde, ej vågade
bemästra, även om de som Cicero ville
det. En jämmer i tiden, en väntan på räd-
daren —• känd både från Vergilius1 och
Judalandet, man erinrar sig nästan
Genesis’ ord om begynnelsen, då vatten och
jord ej voro skilda —- ––
Då ljödo ej blott den beundransvärt
klara nyröjande kritiken från romarna
men också de positiva skaparorden. — En
gång sagda gåvo de form åt sekler. Cæsar
talar. Hans lån och arv från sin stora
romerska samtid, som vi talat om, liksom
från hellenismens statsliv, är stort.
Naturligtvis delade han tingens vanliga lag
och kom —• som alla stora män — ur en
stor idérik samtids i detta fall hårda och
skoningslöst påträngande skola. Men med
vilken snillrik och obunden blick såg han
ej det livsdugliga, träffade urvalet, när
han formulerade det enhetliga
världsväldets principer under en härskare.
Världskrisen, romarnas destruktion, de
hellenistiska rikenas delvis av romarna vållade
förfall, allt liksom samlas upp. Det kan
rentav synas av sig självt ha verkat i en
riktning där Cæsar och Augustus bli de
stora verkställarna. Det romerska
härskarsnillet genomförde vad Alexander den
store ej förmått. Med samma radikalism,
som varit Alexanders, synes Cæsar ha
varit färdig att godtaga den rent ekonomiska
utvecklingens resultat och degradera
Italien till en provins i riket. Där förbisåg
han väl tvivelsutan just den makt vi här
talat om, den svårfixerade, men överallt
i det nya verkande romerska begåvningen
och kraften, som saneringen berodde av
—■ kulturellt och politiskt. Han föll i
varje fall för den romerska reaktionen.
Hans radikalism utmönstrades av
Augustus, som med klart lugn såg. att det
romerska ännu var det som sammanhöll
riket och kunde ge tiden form.
Cæsars rikstankar levde genom Augustus.
1 Senast Ribezzo, F., Millenario Cumano e
messianismo cesario Revista indo-greco-italica
XVI (1930) sid. i ff. och Hermes LXII sid. 129
och LXV sid. 369.
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
