- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
273

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Beaumarchais i ny belysning. Av Nils Erdmann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

B e au m ar c h ai s

väninnor och greven av Artois lyckades att
trots förbudet anordna en representation hos
hertiginnan de Polignac på teatern Menus
Plaisirs. Den som hedersgäst inbjudne
författaren hade bekostat uppsättningen, men när
ridån skulle gå upp kom plötsligt konungens
befallning att pjäsen måste läggas ned.
Härav stegrades nyfikenheten, och befallningen
stämplades som uttryck av ett tyranniskt
godtycke. Efter många om och men och en
energisk agitation av författaren och
publiken gavs slutligen Figaros bröllop 1783 den
27 september på slottsteatern i Gennevilliers
inför 400 personer.

Får man tro Madame Vigée-Lebrun väckte
många repliker och monologer både
förstämning och förargelse, vilket ej hindrade, att
Beaumarchais var alldeles utom sig av glädje.
»När man klagade över hettan och fönstren
inte öppnades nog snabbt, krossade han
glaset med sin spatserkäpp, vilket efter
representationen föranledde någon till yttrandet, att
han i dag i dubbel bemärkelse slagit ut
fönsterrutor. »

Då stycket gavs på Comédie-Franqaise året
därefter var man omedveten eller obekymrad
om tendensen. Baronessan d’Oberkirch
kände sig beklämd, men icke dess mindre road,
och grandseigneurerna applåderade.
»Beaumarchais har visat dem deras karikatyrer, och
de ha svarat: det är rätt, det är mycket likt.
Vilken forblindelse!» utropar hon, kanske
tänkande på Figaros djärva sätt att
apostrofera dem, när han t. ex. säger: »Därför att
ni är en högt uppsatt man tror ni, att ni är
ett stort geni! Adel, rikedom, rang,
befattningar, allt detta gör sin man stolt! Men vad
har ni gjort för att förtjäna så många
förmåner? Jo, mödan att låta er födas, ingenting
annat, medan jag, dold i den obemärkta
massan, fått lov att använda mer förstånd och
mer beräkning för att hålla upp livhanken än
man under hundra år förbrukat på att styra
hela det spanska världsväldet — och ni
vågar tävla med mig!»

Det förefaller som en stormsvala, men dels
har författaren reserverat sig mot en
radikalare tolkning och dels var han ingen
sam-hällsomstörtare. Hans komedi, säger Michelet,
»befinner sig på hundra mils avstånd från
det stora revolutionära hjärtat». Han ville
möjligen blott väcka löje och ställa några av
sina förnäma antagonister vid skampålen, ty
under revolutionen dundrar han mot den
oförsynta despotismen, mot »denna ohyggliga tid

i ny belysning

Etsning av A. de S:t A ti b i n
efter C. N. C o c hin.

av förvirring, som benämnes frihet». Man
kan sålunda med fog jäva den uppfattning
av hans förhållande till revolutionsregimen,
som uttryckes i Broussons och Escholiers
lustspel La conversion de Figaro från 1928,
där det bl. a. karakteristiskt nog heter i
företalet : »Au fait, Briand, c’est la
réincarna-tion de Figaro.»

Hur man än bedömer komedien måste man
erkänna Beaumarchais överlägsna kvickhet
och slagfärdighet och den skicklighet varmed
han lika outtröttlig som snarfyndig hopar
intrig på intrig. Det är denna
fantasimänniskans lek med livets realiteter, denna febrilt
verksamma hjärnas aldrig vilande
uppfinningsförmåga, detta humör, denna optimism,
denna på en gång smidiga och insolenta
förställningskonst, detta hans begär att
omgestalta verkligheten till en dikt, vare sig det
gällde penningtransaktioner, politiska
affärer, kärleksäventyr eller ett försvar vid
domstolen, — det är detta konglomerat av gott
och ont, rätt och orätt, genialitet och
förslagenhet, som Yrjö Hirn konstruerar fram i sin
utmärkta monografi.

18 — Ord och Bild, 4i:a årg.

2 73

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free