Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Knut Stangenberg — en skämtare. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kmt t S t a 11 g e n b e r g — en skämtare
Ur Harjakt.
. . . och åter på Bårby perrong jag satt och såg huru dagen dog.
Sverige tryckta boken hette »De skapade
varelsernas moraliska samtal», Dialogus
creatu-rarum moralisatus, ty han skriver i
Hundvendetta om de två tvistande kvinnfolken:
Nu en Dialogus creaturarum
(galoppen fattar blott expertus littera?’uni)
högst immoralizatus till sin innebörd
emellan damerna blir hörd.
Svenskheten blir något av det käraste för
honom. Stangenberg har velat hylla några
av de typer, som blivit särskilt utmärkande
för svenskt lynne. Så skriver han om Zorn
i ett privat sällskap, där den store svenske
konstnären var känd under namnet
Grudd-lårk eller Grudd-gossen, som den lille
Grudd-Anders kallades i sitt barndomshem:
Lev vidare och verka, fader Gruddlårk,
med länge ännu oförminskad kluddork.
Mästerligt ömsom gisslar, ömsom rosar han
Zorn,
.... den störste
i måleriet som även till fysiken.
När Herren gjorde den var han ej sniken
på rå materia — men innerst sitter
på rätta stället bak Kraschaners glitter
ditt stora varma hjärta där och pickar
med vän- och trofasthet som aldrig klickar.
Till melodien »Vila vid denna källa»
gjorde han till Anna Pettersson-Norries
sextioårsdag 1920, vid en fest som hölls i form
av kräftkalas på Hasselbacken, en dråplig
kräftsång med hyllning till den som kallats
Anna Pettersson-Sverige.
Kulmen av Stangenbergs hyllningar utgör
en dikt, skriven till Albert Engström på hans
femtioårsdag. Den inflöt in extenso i Ord och
Bild 1921. Det finnes i denna sprudlande
groteska, träffande och ibland nästan
patetiska hyllning en detalj som särskilt bör
framhållas. Stangenberg beskriver, hur
svenskarna se ut på Engströms teckningar:
röd-nästa, snusiga och fetlagda.
Men — stöpta om uti ditt snilles degel
och adlade av ditt geni,
de få en skönhet nära nog på arisk;
och han tycks bemöta den ofta hörda frågan,
huruvida det kan anses rätt att göra dessa
Strixgubbar så fula, med orden
Var glad, Du svenska bourgeoisie ;
Du adel, präster, bönder och proleter!
I Strixen först Ni fått ert Raison d’etre
— förut med det var både så och si.
Är det ej särskilt lustigt och studentikost,
detta konstnärliga sätt att ställa en
snusförnuftighet på huvudet, så den blir en riktig
lustighet ? Man kan icke komma längre i
konstens sättande över verkligheten,
Konsten, det i egentlig mening verkliga, anden
högre än materien.
Fullkomligt personlig, med en smak med
vilken man ej är bortskämd, med verkligt
svenska typer av majorer, jungfrur, pojkar,
taxar, tanter och söta flickor, är Stangenberg
i sina blyertsteckningar, som i sitt slag äro
enastående inom svensk skämtteckning i sin
skönhet, sitt skämtlynne och sin svenskhet. Ett
svenskt drag är också Stangenbergs kärlek
till naturen, och i den nu till julen utgivna
diktsamlingen finns det några Upplandsbilder,
som man ej glömmer. Till och med en liten
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
