Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Sex sonetter. Av Ruben G:son Berg - Den siste - Gravskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ru b e n G:s o n Berg
Den siste.
Till M. T.
Där larmar hopen kring den vagn som vann
i tävlingskampen nyss på Roms arena.
Med rätta. Den som först till målet hann
skall man de mångas hyllning ej förmena.
Och dock — min krans jag spar. Jag ser en man,
av ingen hälsad, som går bort, allena.
Han jagade som andra nyss sitt spann,
han styrde skickligt, spände varje sena.
Då brast en rem. Han såg att hopp ej fanns
att segra. Men han drev sitt spann till målet.
Han gav ej vika. Han höll ut till slut.
Den mannens kraft är starkare än stålet.
Han bryts ej ens av skickeisens beslut.
Åt honom, som kom sist, ger jag min krans.
Q r av s kr ift e n.
Till H. W.
Den som till döden med sitt livskval tiger,
går bort och lämnar gåtan oförklarad
och tvivlet onäpst, frågan obesvarad,
ned till förmultningen ohämnad stiger.
Förgäves, präst, till frid du henne viger!
Som oförstörbart element bevarad
i jordiskt själsliv, okänd uppenbarad,
förblir hon, fridlös, ond och ofärdsdiger.
Är här en sådan andes oro när mig?
Mig griper lidande och pina. Är mig
till kval du given, oförsonta hamn?
Din är den hemska grav bland dessa gravar,
där på en hundraårig sten jag stavar:
Gift mot min wilje och en kvinnas namn.
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
