Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Österrike och det nutida kulturlivet. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
En sal i Barock museet i Nedre Belvedere.
de sköldemärken med vilka det
habsburg-lothringska ärkehuset kunde smycka sina
monument var Babenbergarnas rödvita
Bindenschild och de gamla tyska landens,
Övre och Nedre Österrikes, Steyermarks,
Kärntens, Tyrols och Salzburgs, de enda
som lämnats kvar. Maktresurser och
naturtillgångar voro åter ej stort andra än de
voro när den habsburgska expansionen
började. Men som resultat av den
halvtusenåriga utvecklingen kvarstod det
lysande väldets huvudstad och den allsidiga
rika kultur som uppvuxit i hägn av
makten och hämtat näring ur de många raser
och nationaliteter som med eller mot sin
vilja sammanlevat i Donaumonarkien. Var
och en av de nyupprättade eller
återupprättade stater i vilka riket sönderdelades
fick nu börja sitt eget liv och sörja för sin
kultur. Och de ha gripit sig an med de
väntande uppgifterna med en ungdomlig
ambition, ej minst att hävda sig inför
världen såsom gamla kulturstater och
moderna föregångsländer. Det nya Österrike —
Die Bundesrepublik Oesterreich —- fick
självfallet på sin lott motsvarande uppgift
som de andra arvtagarna till det gamla
riket. Men dessutom måste det inträda som
universalarvinge till den gemensamma
gamla kulturen, till alla de kostbara
institutioner och förpliktande traditioner som
uppburit densamma, samt först och sist till
den väldiga huvudstaden. Ställningen blir
tydlig för oss, om vi tänka oss en
fideikom-missarie, som får äran att övertaga ett
gods, från vilket man avsöndrat alla
bördiga gårdar, alla inbringande skogar, alla
vattenfall, kvarnar, sågar, kraftstationer
och industriella anläggningar och endast
lämnat kvar det stora slottet med dess
oför-ytterliga konstskatter, ett stycke härlig
park och dessutom godsets skolor, sjukhus
och ålderdomshem. Det låge närmast till
hands för en sådan fideikommissarie att
avsäga sig arvet och dra sig tillbaka till
en utgård och leva helt för sig själv utan
anspråk och bekymmer.
Det nya Österrike har varken velat eller
kunnat välja denna bekväma utväg. Den
som varit i tillfälle följa med vad som
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
