Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Österrike och det nutida kulturlivet. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
Josef Hofmann.
skatter åt de platser där de historiskt höra
hemma. Då några av de stora och viktiga
privatsamlingar som varit Wiens stolthet
hotades av skingring, kämpade man för att
rädda vad som räddas kunde. Österrikes
konstbestånd, särskilt klostrens och
kyrkornas, är alltjämt hotat av utförsel,
kanske mindre just i den nuvarande
konjunkturen. Man har icke rätt att lasta abboter
och kapitel, som med otillräckliga
inkomster skola upprätthålla väldiga
byggnadsverk och tillse att religiösa, pedagogiska
eller humanitära åtaganden och
förpliktelser kunna fyllas. Museimännen äro på
sin vakt och göra vad de kunna. De ha
icke uppgivit striden för värnandet av ett
i dubbel mening heligt arvegods. Till det
heliga arvegodset hör också en sådan
institution som die Wiener Sängerknaben,
den underbara, historiskt berömda
goss-kören vid slottskapellet i Hofburg. Det
kejserliga schatullet, som underhållit det
internat där sångargossarna fostrades, var
inte längre att tillgå. Skulle denna kör och
denna skola, som spelat en så ärofull roll
i musikhistorien, upphöra att finnas till?
Utan tvivel hade det varit en naturlig och
nära liggande konsekvens av
omstörtningen. Praktiskt folk hade ansett den vara
den minsta olyckan av alla de många. Men
några behjärtade personer voro av den
meningen, att det ej borde få ske. De
stora olyckorna kunde inte avvändas. Den
lilla kunde det, om man verkligen ville. Vi
som hört die Sängerknaben kunna nog
förstå vad det betyder för Wien och
Österrike att ha dem kvar. »Det bor sorgebot i
sången.»
Nästan bizarrt kan det däremot
förefalla att behålla de vita
Lippizanerhing-starna, som gnägga i det spanska stallets
spiltor och gå i konstfulla gångarter under
beridare i bruna frackar, vita byxor och
trekantig hatt. Men de äro en del i ett
ridderligt och skönhetsälskande folks
traditioner, en kär och vacker leksak. Och
att denna tradition representerar ett värde
framgår väl därav att unga ambitiösa
kavallerister även från vårt land betrakta det
som en förmån att få öva sig i den
frejdade ridskolan.
Operan gick över från kejserlig till
statlig och höll alltjämt uppe sin ställning
såsom en av de främsta sångscenerna i
världen. Dess gästspel voro händelser i
musiklivet i Europas huvudstäder. Burgtheater
kämpade i prövande tider att hävda sitt
gamla namn och sin gamla ära. De
konstnärliga utbildningsanstalter, som utgjort
hörnstenar för den musikaliska kulturen,
ha fortsatt sin verksamhet och bevarat sin
ställning. Av de institut vilka ha till
uppgift att främja den bildande konsten och
konsthantverket må vid sidan av den
ärevördiga konstakademien nämnas den
statliga skolan för Kunst und Gewerbe. Då
denna för ett par år sedan begick sitt
jubileum med en utställning vann man ett
oförglömligt intryck av skolans livskraft,
av lärarnas inspirerande ledning och
lärjungarnas kongeniala arbetsglädje. Här
lyftas upp i dagen och bringas till blom-
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
