Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte häftet
- Nordiska klassiker. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiska klassiker
tiska leken — på Prospero och hans
tjänsteandar. Det behövdes en ansenlig mängd
sekler för att utveckla den humanitet, den
moraliska höghet, som i Stormen bemästrar den
yra leken, den vresiga nycken hos en
allsvål-dig Fantasos. Som litterärt uttryck, som
konstverk, är Euripides’ dionysiska sagospel ej
därför mindre stort.
*
I fullständighetens och rättvisans namn bör
noteras, att vi från förra året äga ännu en
ny svensk Medea, i Sigurd Möllers kunniga
och omsorgsfulla tolkning. Att antikintresset
betyder alltmer för vår litteratur, ligger i
öppen dag. Ett glädjande tecken på samma sak
är i sin genre Gunnar Valleys antologi En
sjungande arkipelag. Den präglas av
sakkännedom både i urval och förklaringar och bör
ihågkommas redan därför, att den ger en
njutbar tolkning av Musaios’ gamla kärleksdikt
om Hero och Leander, som en gång översattes
av Gustaf Regnér. Dikten bör ju visserligen
verka stötande på de tidsaugurer, som klaga
över »alexandrinism» i vår »akademiska»
litteratur. Bakom dess litet yppiga
färgläggning och dess beskäftiga vinkar om
en ungmös skenbara hårdhet röjes
emellertid ett starkt och mänskligt patos; den är en
lovsång till den »strålande lycka» som i det
hela var tragediernas höga anda så
främmande. Det är icke en tillfällighet, att den
märkliga versnovellen rör sig med samma
passionerade symboler — facklan och havet — som
alla tiders största kärleksdikt, Tristansagan. —
Huru rika skatter den grekiska
tillfällighetsdikten alltfort ger oss att ta vara på, har
nyligen blivit belyst i en uppsats av denna
lyriks specielle tolk i vår tid, Zilliacus.1 Man
erinras om samma sak vid många av de
kvä-den om kamp och njutning, från gästabud
eller i gravskrifter, som Valley samlat och
återgivit (f. ö. med mera behärskad metrik än i
den episka tolkningen). I några osökta rader
finner man här bl. a. den livsuppgörelse, som
Makedonios, verksam under Justinianus,
nedlagt i en gravskrift, en bön till livets och
mullens makter:
Bort jag går, men jag vet ej varthän — ej heller
jag visste,
vadan jag föddes en gång, höga gudinnor, till er
1 >Attiska gästabud och attiska bordsvisori,
Ord och Bild, denna årg. s. 47 fif.
Män ad. Vasmålning. Omkr. joo f. Kr.
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0375.html
