Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Armas Järnefelt. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armas Järnefelt
Kungl. Hovkapellet under anförande av Järnefelt.
Sirkka och W anderers Nachtleid. Och med
nöje säger han sig ha komponerat kantater,
bl. a. en till Åbo finska universitets
invigning (till text av Koskenniemi) och en till
Kuopio stads 150-årsjubileum.
Den kompositoriska tyngdpunkten faller
emellertid inom solosången. Redan vid de
första Järnefeltkonserterna hördes Sunnimtaina,
den soliga, klockringande skildringen av ’en
söndagsmorgon på den finska landsbygden,
den jublande Solsken, den även musikaliskt
på yra, eteriska tår framdansande Titania
—• samtliga dessa sånger även senare säkra
applådknipare. Som dyster kontrast till dessa
kom Spel- och dansvisa.
En egen kompositionsafton gav Järnefelt
många år efteråt (1921), med den finska
sångerskan Hanna Granfelt vilkens program även
upptog senare tillkomna ting. Skymning,
Våg-sång — av en melodiskt särskilt suggestiv
stämning —, Nocturne talade alla ett mot
dikterna svarande vekt drömmande språk. Men
där hördes också den djärvt måleriska
Carmen, den graciösa Tretton år och Am stillen
Dorfe, vars koralbrusande ackompanjemang
frammanade synen av det i poemet besjungna
tidstrotsande kyrktornet. Endast en bråkdel
av Järnefelts sånger ha nämnts, men
summariskt kan förutsägas, att de bästa bland
dem skola leva tack vare den med artistisk
faktur förenade äktheten i känslouttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
