- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
373

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sverige och svenskarna i den ryska konstpoesien. Av Rafael Lindqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sverige i den ryska konstpoesien

Ack, yngling, återvänd till dina fäders jord,

flyg hem med stridens rika byte!

Det blåser sunnanvind, och draken trår mot nord —

från segrar upp mot nord du bryte!

Re’n står din faders hall i pyntad gillesskrud,

se, lågan slår ur bål, och skummet står ur hornen,

och vingad härold re’n från tinnarna och tornen

förkunnar segerbud!

De landa . . . Hjälten står så hög i stäv av ek
bland främlingsdöttrar vapentagna,
välkomnad av sin far och mött av ungmö blek
vid klang från strängar mäktigt slagna.
Den väna står där stum med blick av tårar skymd,
och till sin hjälte hon den knappast höja vågar:
än bleknar hennes kind, än den i purpur lågar
som solig aftonrymd . . .

Och där ett rös av sten, där gråa lavar gro,
ett grusat golv blott dunkelt röjer,
en uggla då och då i nattens djupa ro
sitt skri runt öde nejden höjer.
Där ljöd vid gillesbord i tiden bägarklang,
då bänkade till fest de tappre sutto samman,
där kvad man stridens lov, och mäktigt
skaldeflamman

från harposträngar sprang . . .

Nu famnar natten allt, och tidens Ragnarök
har allt förvandlat till ruiner!

Där barden fordomdags de gyllne strängar strök,
där vinden nu med klagan viner.
Där fordom kämpen svor sitt Brage-löfte käckt
och blotade med vin för vårens segervindar,
där söka skälvande sig skygd två vilsna hindar
i solig morgonväkt . . .

Det är icke känt, att Batjusjkov någonsin
skulle sett en verklig borg i Sverige, vilket
ju hans borgdikt också delvis röjer. Känt är
väl, att han sommaren 1814 på hemväg från
England företog en resa från Göteborg till
Stockholm genom »dimmornas och regnets
land, där de gamla skandinaverna älskade
äran, enkla seder, vin, krig och svärdens
klang», men där numera Odins
hjälteättlingar »röka tobak och sluka hårdskorpor, läsa
götiska tidningar, sitta vid fönstren med sina
hustrur och gäspa» -—- såsom han klagar i ett
resebrev till sin vän Severin. Ovisst är —
säger Alfred Jensen i »Ryska skaldeporträtt»
— huruvida någon av Göteborgs gamla
skansar inspirerat Batjusjkov till denna dikt, men
säkert är, att dikten är en fri efterbildning
av Fr. Matthissons elegi »In den Ruinen eines
alten Bergschlosses».

En annan klangfull efterbildning- med
vikingamotiv är hans »Harald Hårdrådes sång»,
en omdiktning av den mångfalt översatta och
omdiktade »gammanvisa», som Harald
Hårdråde enligt Snorre Sturlason diktade i
älskogstankar under sin färd genom Gårdarik från

Konstantin Nikolajevitj ’
Batjusj ko v.

Miklagård till Holmgård, dit han återvände
från »skattade sunnanstränder» för att rik
på bragdära och borgbyte äntligen vinna kung
Jaroslav den vises stolta och sköna dotter
Elisif. Oaktat en fri förryskning av Herders
fria fortyskning eller måhända Franzéns dito
försvenskning, har Batjusjkovs »Harald
Hårdrådes sång» mera av det fornisländska
originalets svärdsklang än Herders och
Franzéns poetiska transskriptioner, men dess
korthuggna, kraftiga bildspråk, dess
runstensspråk återger den icke, icke på långt när. Ett
exempel. Originalets slutstrof

Född där upplandsbonden alm till bågar bänder,
nu med bönders skräck jag skattar sunnanstränder.
Vida kring mig lyster landagärdet bräcka.
Guldrings-Gerd i Gårdar lyster dock mig gäcka! —

har Batjusjkov spunnit ut till en så lydande
strof:

Jag föddes bland snödjupa skogar i nord,
dock tidigt jag lämnade båge och skidor
och drog uppå drake med sköldklädda sidor
till stormiga strider med härmän ombord.
Förgäves ej äran jag jagat så vida
från fädernejorden på villande hav,
ej fåfängt jag vadat i blodströmmar strida,
ty haven och stränderna hylla min glav . . .
Dock ringa aktar mig en mö i Ryssland!

1 F’örfis tolkning, likasom övriga i uppsatsen
ingående diktoversättningar.

373

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free