Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Boken om A. T. G. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boken om A. T. G.
Av Fredrik V et t er hind
f-
J^_J)aNGTIFRAN ATT, som författaren
till denna monografi, beklaga dess sena
tillkomst, kunna vi lyckönska oss till att den
gamle skalden och konstnären överhuvud
blivit föremål för en så ingående skildring —
hur många av våra kulturgestalter ha blivit
det? Och var kunde en sådan bättre få plats
än i konstföreningens årsbok? Även för det
rika bildmaterialets skull. Visserligen har
författaren därvid nödgats att nedskära det
viktiga litteraturhistoriska kapitlet, så att
detta ej fått svälla ut till en akademisk
avhandlings lagstadgade och respektabla mått; men
det väsentliga, som skall sägas om Gellerstedts
poesi, finns där ändå. Och till den grad voro
hans landskapskonst i akvarell och etsning
och hans lyrik endast olika uttryck för samma
mänskliga väsen och konstnärliga känslighet,
att en skildring blott av diktaren eller blott
av konstnären skulle obotligt stympa den
organiska helbild, som historiens sanning
kräver.
Harald Schiller betonar denna enhetlighet,
och det biografiska intager med rätta en
betydande plats i hans bok. Detta ehuru vår
diktares liv mer än de flesta liknar en
stillsamt flytande å, som speglar himmelsblått och
sommargröna stränder, efter ungdomskrisen
endast sällan några moln.
Denna livsharmoni är ju betingelsen för
A. T. G :s poesi och konst. Den grundlades i
hans barndomshem vid Arboga, där det var
torftigt men »småprydligt, soligt och
kärleksfullt» — alla tre adjektiven passa
förunderligt ihop med hans hjärtas åstundan.
»Ensam bland’ de äldre», skriver Schiller, »blev
han lillgammal. Längre fram skulle så
mycket i Gellerstedts diktning få sin charm just
genom denna blandning av naivitet och
gam-malmansvisdom, som han behöll livet igenom.»
Redan hans första barnsliga ritningar
återge hans vänner blommorna och fåglarna.
»Det begrundande, iakttagande och
drömmande draget fanns redan under barndomen. Men
han gömde också hos sig mycket av en
rusti-buss.» Detta är genast god, grundläggande
karakteristik
Efter barnaåren, lyckliga men därför icke
mindre intensivt genomlevda, berättas om
ynglingens första arbetsår i praktisk
byggnadskonst och ritning, som ingeniör vid
fyranläggningar och som begåvad akademielev
under inflytande av den mångsidige
Scholander. 1862, alltså vid 26 års ålder, sändes han
på stipendieresa till Frankrike och Italien
med bister tillsägelse att studera
järnkonstruktioner. Men allt det ljuvliga han får se i
konstväg splittrar hans håg. En strid
begynner mellan böjelsen att vara fri konstnär och
de förpliktelser han åtagit sig, som jämväl
skola föra honom till säkrare jordisk
bärgning på en redan vinkande ämbetsmannabana.
Helst han numera även funnit den blivande
maka, som så obegripligt väl skulle passa för
honom, och måste vara betänkt på att bygga
dem båda ett hem. Så fattar han sitt beslut.
»Vad han innerst tänkte eller kände», skriver
Schiller, »yppade han för ingen. Icke ens hans
intimaste vänner visste om denna hans livs
stora kris. Helgjuten och manlig gick han sin
väg framåt.» Hans romerska skisser bevisa,
att han »återvände från stipendieresan som
konstnär — men en som övergivit tanken på
konstnärsbanan.» Drömmen var slut. De
hjärteutgjutelser om Italien Gellerstedt
antecknat under sin resa påminna i tonens in-
A. T. Gellerstedt. Diktare och konstnär. Av Harald Schiller. Sveriges allmänna konstförenings
publikation XL. Stockholm 1931.
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
