Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 / 384 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En svensk skulptör i Köpenhamn. Av Karl Asplund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Danae. Gipsmodellen. 1927.

Den utveckling som tecknas på dessa
sidor hör till de oregelbundna och
oberäkneliga. Gerhard Henning föddes på
Kungsholmen 27 maj 1880; släkten är på både
fäderne och möderne östgötsk bondesläkt. När
han var två år, bosatte sig familjen i
Köpenhamn, och den lille pojken, som redan som
tioåring var konstnär på allvar, fick sin
första undervisning där. Sextonårig kom han
till Göteborg, gick på Valand och kom här
under den något äldre Ivar Arosenius’
starka inflytande. 1899 voro de båda vännerna
elever i Konstnärsförbundets skola hos
Richard Bergh, men denne lärare saknade med
all sin entusiasm förståelse för dessa sina
båda i framtiden mest berömda elever. Han
bröt fullständigt Hennings tro på sig själv
som målare, och när denne 1900 flyttade ut
till det av Ernest Thiel grundade
konstnärshemmet i Neglinge, var det också som
skulptör han började söka sig utlopp för sin
obetvingliga skaparelust. Tillbakakommen till
hemmet i Göteborg vacklade han mellan
målning och skulptur, levde ett poetiskt
bohèmeliv i den krets, där Arosenius var själen och
som under en tid stod under inflytande av
den fantastiske vandrande målaren och
profeten Ole Kruse, med vars förkunnelse båda
dock snart voro färdiga. Henning och
Arosenius höllo 1902 en utställning av
målningar och teckningar, vilken som publikfiasko
icke lämnade något övrigt att önska, och det
var tur för den förre att han omedelbart
därefter av Charlotte och Otto Mannheimer fick
ett stipendium för att fara till Italien, där han
skulpterade och målade under ett år, och
därifrån till Paris, där han åter råkade Arosenius
och under dennes inflytande målade
sagoserier. Efter hemkomsten 1904 lärde Henning
känna boktryckaren W. Zachrison, som haft
mycket att betyda för vår grafiska bokkonst,
och det syntes som om han mycket tack vare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>