Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Gösta Sandels. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
På bron. Oljemålning, i g i 6.
Herr Conrad Pinens.
han, icke i teknik och färg, men i
känsloläget, erinra om Eugene Delacroix, med
vars ridderliga eldfullhet han har något
befryndat, samtidigt som han är lika
utpräglad nordbo som den store
fransmannen är son av södern. Sandels hör till de
målare som kännetecknas av en personlig
kolorit, vilken är deras mystiskt
individuella uttryck och oförytterliga egendom, som
ej kan förfalskas och som ej är att ta miste
på. Hans färger äro det vinröda och det
svalt havsblå samt det smaragdgröna.
Jordbrunt, ockra och kallt vitt kunna komma
till. Han lägger innan han flyttar till
Stockholm sin färg med korta och smala
piskande penseldrag, som i viss mån erinra om
van Goghs teknik, men som ha prägeln av
en personlig handskrift, av sjudande iver.
Sommaren 1917, tillbragt vid Stuveröd
i Bohuslän, samlar hans syn på
västkustnaturen i den stora duken »Molnet».
Denna hans mest monumentala komposition är
målad i Stockholm efter skisser. En ung
kvinna i mörkbrun dräkt sitter på
stranden vänd mot havet. Hennes gestalt
tecknar sig mot det djupblå vattnet och den
lysande rymden. En molnbank stiger ur
vågorna, tornande sig i mörka massor. En stor
dramatisk natursyn, en samlad innerlighet,
.en ödmjuk mänsklig storhet ■— en
apoteosering av Bohusläns landskap och av
kynnet hos dess folk. Den hållning av
monumental storhet, som finns i denna bild,
kommer kanske oftare till synes i Sandels’
teckningar och litografier än i hans
målningar, där elden i temperamentet tar över-
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
