Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Triumfbågen. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mart i n P;ii Nilsson
Titus’ triumfbåge i Rom.
Sålunda erhålles en vertikal tredelning
av fasaden, motsvarande konstruktionens
tre delar, de båda murpelarna och
valvöppningen. Denna tredelning fortsätter
upp i attikan, som på de båda sistnämnda
bågarna har pilastrar i hörnen och en
bred, framspringande inskriftstavla i
mitten. Sergiernas båge har däremot ett stort
postament över vardera murpelaren och ett
mindre i mitten, en anordning som i och
för sig är av god verkan. Önskan att
erhålla en tillräckligt stor och framträdande
plats för den monumentala inskriften har
säkerligen kraftigt bidragit till den
förstnämnda anordningens allmänna
genomförande.
Den vertikala tredelningen motsvaras av
en horisontal i bas, huvuddel och attika. Så
ernåddes det samspel av konstruktiva och
dekorativa element, genom vilket
triumfbågen efter åtskilligt trevande erhöll sin
harmoniska gestaltning i senare delen av
första århundradet e. Kr. Längre fram har
man sökt nya variationer utan att dock
lyckas finna någon mera tillfredsställande.
En ganska originell afrikansk båge i
Mac-teur må nämnas som exempel. De båda
innerkolonnerna bära ett entablement med
en gavel; denna omramning av
valvöppningen omramas i sin tur av de båda
betydligt högre ytterkolonnerna med deras
entablement. Det förefaller som om de
båda konstruktionerna blivit skjutna in i
varandra, deras sammanhang brister.
Sedan Hadrianus’ tid ersättas
halvkolonnerna av förkroppade kolonner, men detta har
större betydelse för de stora
triumfbågarna med tre portar, till vilka vi nu övergå.
Murpelarnas släta yta mellan de båda
kolonnerna är vanligen så bred, att den
behöver livas av någon dekorativ
utsmyckning. På åtskilliga bågar, t. ex. Titus’ båge
och bågen i Aosta, äro nischer anbragta
mellan kolonnerna. Man har menat, att
sidoportarna skulle ha utvecklat sig ur
dessa nischer; ett annat inflytande torde
472
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
