Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Birkagården. Av Emilia Fogelklou Norlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birkagården
Själva »läsrummet» på nedre botten —
en f. d. skrädderiaffär med ofantliga
skyltfönster — tycktes till en början inte så
särdeles inbjudande utom för pojkarna i
kvarteret. En anstorm mot rutorna med
slagsmål gav upphov till den första
pojk-klubben, vars vildhet uttröttades genom
— verklig — boxning, en konst som den
förste manlige
klubbledaren-gymnastikdirektören behärskade. En annan publik, som
själv sökt sig till läsrummet var
småttingar i långa rader. Det var tydligt
att något behövde göras för dem,
medan mammorna voro borta på arbete. Allas
»moster Disa» och Gerda Meyerson gåvo
sig ut på tiggarstråt. »Hur ska vi kunna
veta, att ni duger för en sådan uppgift»,
utmanade offren Disa Beijer. »Ja, det vet
inte jag heller», svarade hon. Men
pengarna fick hon. Och så kom den första
barnträdgården i gång.
Det var till stor del genom sina barn som
de stora lockades till lördagsaftnarna, i
synnerhet sedan någon fått den lysande
idén att för samvaro behövs mer än en
föredragande, det behövs också kaffe och
samkvämstrevnad.
Och så blev det lilla läsrummet snart en
hempunkt för människor av olika åldrar i
Birkastaden.
Av de många barnkamrar,
barnträdgårdar, lek- och läxhem, flick- och
gossklub-bar och »ringar», som nu ha sitt hemvist
i Karlbergsvägen 86, har var och en sin
särskilda tillkomsthistoria och sina
förgrundsgestalter.
Bland de första medhjälparna — och
även senare — befunno sig ett stort antal
unga djursholmare, f. d. läsbarn till
Natanael Beskow. I hänförelse gåvo många
av dem sin tid och sina krafter och vunno
till gengäld en fördjupad människo- och
samhällskunskap. Birkagården satte
verkningar i Djursholm, ej blott Djursholm i
»Birka».
Birkagården har aldrig velat vara en väl-
E b b a Pauli.
görenhetsanstalt, utan ett stort hem, där
var och en bidrar efter förmåga. »Kommer
någon till Birkagården i tanke att dela med
av sin stora vishet till förment okunniga
och förvillade människor, så har han ej
kommit till rätta platsen.»
Detta hindrar inte att Birkagården ändå
har en skola, den tillsammans med
Arbetarnas Bildningsförbund mitt under kriget
på allvar startade Folkhögskolan.
»Startade» är dock knappast rätta ordet. Ty
också den växte fram, långsamt, ur livets
behov och en människas längtan.
Gillis Hammar, numera skolans rektor,
hade redan som gymnasist i Kalmar vågat
sig på att ha studiecirklar tillsammans med
arbetargrupper, något som på den tiden
(före A. B. F. och annat mer) föreföll
enbart besynnerligt. Efter studier i Lund
kom han (genom Lisa Albihn, som nu är
hans hustru) inom det lilla settlementets
rayon som en av dess tidigaste klubbledare.
Det var särskilt kontakten med
säsongarbetare, som ju i åtskilliga månader vandra
491
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
