Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Birkagården. Av Emilia Fogelklou Norlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emilia Fogelkloii N o r l in d
S ko l an på Mar kolm en.
tuella livsproblemen ändras. Medarbetarna
växla, över hundra som de samtidigt äro.
Det skulle vara frestande att dröja vid
många bland dem, både ur de
levandes och de dödas värld. Bland de
bortgångna skymta de unga
flickgestalterna Ava von Segebaden och Ebba
Mesterton, som ledde flickklubbar under
de allra tidigaste åren. Där är Rut
Montelius, som utom så mycket annat också var
humoristen i Birkagården. Där är Kalle
Alderin, sångaren med barnasinnet, som
satte fart på struparna i Birkagården, så
att också de äntligen blevo unisona.
Man minns så många. Också den gamle
mannen, som sökte sig till Birkagården
bara för att dö där. Jag vet att många
också minnas den, vars bår fick inviga
»tysta rummet».
Man tänker också på alla flyttfåglar,
som kommit och farit efter att ha känt
sig hemma i Birkagården, Matilda Wrede
bland dem.
Gott att det också finns en mera stabil
trupp, som bor i medarbetarhemmet och
reder upp det, som Amy Bengtson, och
tar emot gäster, som Frida, och håller
kontinuiteten vid liv! Det var åratal som Ebba
Pauli med sin då hämmade
rörelseförmåga var den stilla hempunkten, som
alltid fanns på en och samma plats; hur
andra månde flyga och fara, nog kunde
hon anträffas och skaffa folk platser och
ordna upp och ställa till rätta och sätta i
gång — bara med att röra ett lillfinger
eller en telefonlur. Men nu när hon är
frisk och kan röra sig, så vill folk ha
henne överallt annars i styrelser och råd.
Också livsproblemen ändras med
tiden, ju närmare man kommer dem in på
livet. När klubbarna först blevo till, var
det självklart, att pojkarnas sommarstugor
lågo på andra öar än flickornas. Nu
framträder mer och mer en förtroendefull
vädjan till Birkagården att låta ungdomen få
ha somrar på samma ställen — man har ju
samundervisning i Folkhögskolan. Det blir
kanske inte så lätt att på det bästa
496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
