Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - »Jag» av Carl Larsson. Ett mänskligt dokument. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag* av Carl Larsson
August Strindberg. Teckning med oljefärg. 1899.
Nationalmuseum.
gen. Det ligger något stort i denna motsats
mellan naiv godhet och lömsk ondska. Den
förtjänar att ihågkommas genom tiderna.
Larsson har varit med om mycken lycka,
kärlekens och skapandets. Står han nu ej så
högt på den konstnärliga aktiebörsen, så skall
han snart göra det. Det är en ursprunglig
humor i hans teckningar, behag i hans
målningar och monumental storhet i hans
fresker. Dessa äro fulla av svenskhet, och den tid
kommer snart, när det är ett värde redan
detta. Det var ett hårt slag, då man 1915,
enligt min tro huvudsakligen för att Carl Lars-
son konstpolitiskt och allmänpolitiskt stod på
en annan sida än de som då makten hade
på museum, avvisade hans »Midvinterblot».
Den åttonde väggmålningen är ännu ej
fastsatt på sin plats. Ligger det ej något särskilt
otrevligt i att avvisa en stor konstnärs sista
målning i en cykel ? Man har naturligtvis
rätt att tycka vad man vill också då det
gäller Nationalmusei dekorering. Man har rätt
att avvisa »Midvinterblot» av konstnärliga
skäl och till och med att föreslå nedtagandet
av »Gustav Vasa». Ja, rätt har man
naturligtvis även att tycka att de sex freskerna i
511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
